Way out west - Dag 1

Idag är den stora dagen ... Pigga, glada och allmänt hyperaktiva ägde vi regnet iförda våra lisebergs ponchos ... en stund iallafall! Typ fram tills det att vi fick syn på killarna här ovan och bara kände att nu jävlar, nu går vi fram, så med replikerna: "Ehm ... nu vi tänkte vara sådär jobbiga som alla andra" och "Vi tycker ni är väldigt bra"  startade vi en konversation med två av medlemmarna i ett av sveriges bästa band! Jag svävade på moln och enbart 20 min hade gått på denna mycket långa dag ...  ... sen gick vi vidare, ställde oss som två i gänget och lyssnade till detta nyfunna och så sinnessjukt bra band! Crystal fighters for the win! Detsamma skulle jag vilja säga till Daniel Adams Ray! Asså HERREGUE, vet ni hur magiskt det var? (ni som var där vet, ni andra ... gosh sry men ni missade för mycket) Magin täckte hela slottsskogen och utan tvekan längre än så. Värre blev det ju inte precis när ingen mindre än Petter kliver in på scen och får min andning att bli sådär lagom oregelbunden. BIG LIKE!  Vi var/är typ såhär glada och än är det inte slut!  Innan vi styrde stegen hem för att äta och ladda för kvällen/natten var det ju såklart dags för Johnossi att riva hela stället! Ännu en gång! LOVIN IT! Stod där, dansade och sjöng till tusen samtidigt som jag skrattade något brutalt åt killen framför, som såg ut som en kopia av Sebastian Ingrosso och stod som ett fast stenblock och diskret stampade med foten till allt från de lugnaste låtarna till de mest upptempo! hahaha! Love him already! NU: Fortsätter kvällen ... natten ... livet! Dags för Kim Cesarion o säkert massa fler! Så ciao for now! Kramis! haj! (val)