Var bara tvungen

    Ni får helt enkelt tycka vad ni vill om mig när jag nu lägger upp denna text. Ni får tycka att jag är en självgod liten skit eller whatever men jag kan säga såhär ... tårarna rinner. För personen som skrivit kommentaren är inte vilken person som helst. Det är mina älskade kompis Adina som just nu befinner sig i Kina, och ska fortfarande göra i alldeles för många månader till... Galet, sorgligt och aa, helt stört med andra ord. För flickan är mer än saknad, saknad till tusen. Kan fortfarande inte fatta att hon är där och inte här ... miss u sooo much fina du! Du är bäst and all love to you <3       KOMMENTAREN:         "...OH MY GOD! Helt seriöst älskling, du är grym på att skriva!! Här sitter jag, precis efter ett biologi prov och läser din underbara novell och kan inte göra annat än att älska den! Var får du allt ifrån?! Jag sitter som paralyserad och känner själv hur det börjar pirra i magen av att man är kär! Det finns inga ord som beskriver hur otroligt duktig du är! Varenda känsla du beskriver träffar du klockrent! Nu ska jag sätta mig och läsa alla din noveller du skrivit. Helt enkelt för att du är bäst!! (och för att jag saknar dig!) Pussar ♥♥ ... " // Adina <3