\" This could be the best day of my liiiiiiife barapapapapa baparara\"

Precis när bilden ovan togs var jag så himlans nöjd med livet, trött som jag vet inte vad men så taggad att bara hälften vore nog. Ca 20 min senare kokade jag av ilska och visste inte vart jag skulle ta vägen ... varför detta? Jo, för att bussen jag skulle med kl 11 var av någon oklar anledning full så jag och 7 andra blev i stortsätt strandsatta i NYC!Tillslut insåg jag att detta kommer aldrig gå, de kommer aldrig skicka en extra buss så jag begav mig till Starbucks nr 1 ... 4 h senare hade jag bockat av ca 4 st då det är ända stället att hänga på om man behöver internet samt ladda sina mobiler! Kl 17 anlände sen bussen som skulle anlända kl 3 och livet börjat se lite ljusare ut igen ...  ... kl 19 anlände jag sen äntligen hit och kände att, nä men nu mår jag bra igen!  Att andas frisk havsluft och få krama på bästisen fick dagen att vända till det bättre med en gång!  Så det var bara att ladda med té och njuta av en sagolik kväll med denna utsikt! Dagen därpå fick jag för det första sova ut (tumme upp) innan det var dags att ta nya tag och bege oss till stranden som vi spenderade ett gäng helt amazing timmar på!  Solade, lyssnade på bästa musik och badade i sådär 1h åt gången pga. det helt ljuvlig vara vattnet med de mest amazing vågorna som Emelie battlade på bästa sätt! Hahah! Em: Nu surfar vi! (slänger sig med en våg)    Sen ser jag bara den ena benet o armen efter den andra dyka upp bland allt skum innan en smått förvirrad men ändå rätt nöjd Emelie dyker upp några meter bort med håret fint tapetserat i hela fejjan! Så bra gick det med det surfandet! skrattade så jag dog! <3  När klockan sen blev lagom mycket, våra magar började kurra och det var dags att tagga kvällen tog vi oss tillbaka till huset! Åt och gjorde oss i ordning samt försökte inse vart kvällen sen skulle bära av ... gick inte att fatta ... för bra för att vara sant! Men vips så var vi här! Två muppar bland alla andra varelser som taggade till tusen ... tror dock vi taggade mest ... utan att veta det!  18:59 var det dag ... American Authors tog över scenen och den pirrande känslan började sakta men säkert sprida sig i kroppen ...  ...  ... kan säga att jag inte lyssnat så himla mycket på detta band men efter den timmen kände jag att det var dags att välkomna dessa nissar till min spellista och asså ... ojojoj vad bra det var! Stor tumme upp!  Sen var det en liten paus, så vi försökte på något sätt smälta vad som hände och vart vi befann oss ... gick sådär! Glada som två fån var vi iallafall!  När detta band sen entrade scen var det som att leva i en dröm! Varje låt har verkligen sin egen historia i mitt liv, vilket gjorde allt lite extra sjukt när ett av de bästa banden på denna jord nu stod mitt framför en och delade med sig av dessa genialiska låtar live!  Vill även passa på att dela ut priset till årets duracell kanin som detta året utan tvekan går till ... Danny, haha!  Snacka om att killen hade kul på scen, hoppade och skuttade som aldrig förr, sprang och hoppade i publiken! Så bäst!  Det var helt enkelt för bra för att var sant ... ville aldrig att detta skulle ta slut!  <3 Men när man tror att det inte kunde bli bättre ... tar Ryan Tedder och hans älskade band One republik några steg på scen, maxar volymen och startar ännu en show ... jag vet inte vad jag ska säga ... jag är fortfarande mållös för något bättre än detta har jag aldrig sett!  För visst att detta band är helt magiska att bara lyssna på i lurarna hemma men asså live ... magi! För den rösten och det musikaliska geni som denna som denna människa fötts till är ... unreal!   Så aa, peeps!  Vet inte vad mer jag kan säga än att ... ehm ... har ni chans att se dessa band live gör det! Själv taggar jag redan The script 1 Oktober i självaste NYC! Jag SKA dit (håller alla tummar o tår iallafall) För jag kan inte få nog! Så veckan som jag aldrig trodde skulle ta slut, tog tyvärr slut ... men ett bättre slut hade jag nog inte kunnat önska mig! Peace out for that! <3 Stoooooor kramis and ciao for now!