Novell: Om de bara visste

Julens vita färgskala har verkligen tagit över samhället jag varje dag vaknar i, och lever i. Utanför leker barnen som aldrig förr, bygger allt från snöigloos till snögubbar och leendena är hela tiden hundra procent äkta. Samtidigt som tiden hela tiden tar sig fram i en dundrande fart denna dag. Dagen då klockorna ringa och alla samlas hemma hos sina nära och kära för att avnjuta ännu en mysig jul. En jul så fridfull, en jul så vit att man istället för att bländas av solens strålar, bländades av den oskuldsfullt vita snön utanför. Jag njuter. Ser allt så klart och älskar varje minut av det, för jag vet , men ingen annan. Snart hade dagens timmar tickat sig fram till stunden då tv:n gick på högvarv. Då man satt där och tänkte tillbaka på barndomen, då den nu alldeles klara text, var som en hel bunt frågetecken, och då bilderna spelade den största rollen. Nu spelar allt roll, mycket större roll än vanligt. Så istället för att kolla lite halvdant på de tecknade figurerna på tv:n, medan snacket gick runt omkring, granskade jag varje del. Allt, för att jag vet , men ingen annan. Maten var även den något jag försökte njuta av till tusen, denna gång gick det inte riktigt som jag tänkt. Redan efter andra tuggan kände jag det nu relativt bekanta illamåendet som sakta smög sig på. Förstörde julbordets fröjd och min aptit likaså. Men jag ville inte påminnas, jag ville fortsätta vara stark, ville le.     Så jag log , log och försökte få fram ett lika äkta leende som denna dag landat på alla barns läppar. Jag försökte och det gick, det var inte svårt. Genom att bara kolla på alla de människor som satt runt detta bord, just nu , fick mig att le.  Granskade dem från topp till tå och såg nu varje ny unik del på vardera människa. Det kändes magiskt, och så fint. Men fortfarande vet de ingenting. Däremot vet jag. ”Det är en aggressiv variant … ” Var den mest dominerande meningen i mitt huvud denna dag. Men jag fortsatte ändå att le. Log så mycket som möjligt utan att det blev fejk, och deltog i skrattet helt utan ansträngning. Jag ville njuta, ville att denna jul skulle bli den bästa av alla mina andra 23 jular. Då jag visste att det kunde bli den sista. De vet fortfarande inte, men behandlingen börjar redan på måndag. Idag är det lördag.