Novell: Ett oförutsägbart slut

Lina smuttar på sin latte och tittar ut över skyskrapornas himmelrike. Tänk att hon är här i en lägenhet med killen hon fullkomligt älskar. Killen som i morse till och med sa att han älskar henne tillbaka.   För att förklara har de båda hållit på fram och tillbaka i flera år nu. Det började med två överkäcka föräldrar som valde att bli bästa kompisar när både Lina och Oliver befann sig på dagisnivå, vilket fick dem att automatiskt ses varje vår, sommar, höst och vinter. Tyvärr blev det kanske inte lika harmoniskt som de två mammorna då hade hoppats på. Vid början av den trotsiga tonåren kunde inte de två ungdomarna vara i närheten av varandra. Hatet låg som en mur emellan dem och fick de harmoniska träffarna att mer eller mindre rinna ut i sanden. Sen gick tiden och inte ett uns av saknad syntes på flera år, däremot kunde ju inte mammorna vara ifrån varandra. Vilket leder oss till nyår 2012. Dagen som enligt Lina är den mest överskattade på denna jord. Istället för att fira med vänner väljer hon alltid att fira denna dag med familjen. Just för att slippa allt drama och för att bara få njuta till tusen. Att hennes mamma inte riktigt tänkte i samma banor visade sig snabbt efter kl 19:30, då alla de gamla vanliga gästerna hade anlänt och det ännu en gång ringde på dörren. Av ren reflex begav sig den 18 åriga versionen av Lina med snabba steg till dörren och slängde sig på handtaget innan det hann ringa igen, för att sen öppna och mötas av ett jubel hon aldrig trodde hon skulle mötas utav. Allt kom som en käftsmäll från ovan. För där framför henne stod Christina med en champagneflaska i vardera hand och delade med sig utav det ena jublet efter det andra, som fick alla i vardagsrummet att bryta ut i ett hav av jubel likaså. Nu var det inte så att det var det som var problemet. Problemet var filuren som dök upp bakom henne. Oliver, Oliver, Oliver. Killen som inte hade något val denna nyår. Han tillskillnad från Lina hade hellre velat spendera denna högtid med sina vänner men istället var han tvungen att följa med sin mamma på hennes planerade äventyr. Vilket i sin tur betydde att han under flera timmar skulle behöva vistas under samma tak som ingen mindre än just Lina. Tjejen som enligt honom var den tråkigaste och mest patetiska på denna jord. Med sitt långa blonda livlösa hår stod hon där i dörröppningen med armarna i kors och den där blicken som kritiskt granskade honom från topp till tå. Innan de utan att säga ett ord till varandra, sida vid sida tog sig in till alla de andra. Men det de inte visste då, var att denna kväll skulle bli en start på något väldigt nytt. Något nytt som stannade de två emellan under en lång tid framöver.   Idag har det gått 2 månader sedan kvällen ägde rum och inte förren nu har Lina vågat känna något starkare än vänskap för denna mycket spännande filur. Hon har liksom nöjt sig med den nya ”friends with benefits” grejen och länge känt att det är det liv hon vill leva. Hon har nöjt sig med allt flirtande hit och dit. Att bara ha någon nära. Sen att Oliver visade sig vara en helt underbar kille som i hennes ögon nu även ser väldigt bra ut, har samma intresse som hon själv, gör ju heller inte saken värre. Men i måndags när han bjöd ut henne på middag så var det något som hände. Hon kunde inte längre bara nöja sig med ytligheten. Hon ville ha mer och nu hade hon fått bekräftat att även det var något han ville. Ändå var hon inte säker. Det var därför hon kysste den där andra främmande killen på det livliga dansgolvet dagen innan. Inte för att hon trodde att Oliver skulle vara där och se allt, utan för att försöka få styr på om hon faktiskt kände något för just honom eller om hon kunde känna samma sak om hon kysste vilken kille som helst. Men istället för att kärlek var det som bubblade upp i hennes kropp efter den spännande kyssen med den främmande killen, ledde alkoholen i hennes kropp henne in i ett oändligt skrattanfall.    Det var då Oliver lugnt hade gått fram till henne och viskat ”Vem var killen?” i hennes öra, något som fått henne att bli aningen ställd men samtidigt sådär löjligt lycklig. Sen hade han tittat på henne med en finurlig min ”Något så roligt kan ju knappast ha varit seriös?” hörde hon honom säga innan hon skakade på huvudet och besvarade hans kyss som var något utav det extra. Sedan hade han tagit hennes hand, dragit med henne ut, ropat till sig en taxi och med självsäker röst talat om kvällens slutdestination för taxichauffören. Lina bara log. Satt som ett fån med sin blick i hans och ville inte släppa den, om det så vore för en sekund. Det var inte förren i morse när hon extremt kissnödig hade smugit ut på toaletten och skickat iväg ett snabbt SMS till bästa kompisen Michaela för att berätta vart hon försvunnit kvällen innan, som hon lämnat hans sida. Och nu stod hon vid fönstret i denna gigantiska penthousevåningen och log åt det faktum att hon älskade honom och att han älskade henne lika mycket tillbaka.   - Jag började sakna dig där borta i sängen. Hårt trycker han sina vältränade armar om hennes midja och bär tillbaka henne till det toppmoderna sovrummet med utsikt över Central Park. Där slänger han henne försiktigt på sängen och lägger sig bredvid. Smeker hennes kind och börjar sen pussa på varje del av hennes sommarfräkniga ansikte innan han slutligen kysser hennes bara läppar. - Du verkar lite frånvarande idag ... har det hänt något? - Heh! verkligen inte, du behöver inte vara orolig ... jag bara tänker lite - På? - På dagen då du berättade att du skulle flytta till USA och jag bestämde mig för att följa med - Åh nyår 2012, heh! .... älskade, älskade nyår 2012 och framförallt älskade fina du! Vad hade jag egentligen gjort utan dig? - Levt vidare med ditt patetiska liv? - Du din ... Skrattet klingar mellan väggarna när han kittlar mig som hämnd, och får stunden att kännas obeskrivlig och magisk på samma gång. För här är jag nu, The 2014 version of me, i ett land där drömmar går i uppfyllelse och varje dag mer eller mindre utspelar sig som i en film. En film jag aldrig vill ska nå sitt slut. En film om oss, om vårt liv och vårt framtid. Den vi hand i hand, nu ska möta tillsammans. Framtiden som är vår och inga andras.