Lugnet före stormen!

Igår var det min första arbetsdag, vilket var vääääldigt nervöst! Men efter första hämtningen kändes allt genast så mycket bättre! Det går liksom inte att köra fel här på dagen, då det bara är att följa en och samma väg,heh! Så istället för att vara nervös för andra hämtningen taggade jag till tusen, då jag älskar bilen jag kör även fast den är huge! Sen tog vi oss alla hem med musiken på högsta volym och 2 sjungande barn i baksätet! Så fina! När Joanna sen kom hem, började jag göra mig i ordning för kvällen som skulle spenderas med ett LCC möte med massa nya Au pair vänner, något som inte alls var okej för killarna i min fina familj och dessa underbara barn! John: Where are you going today frida? Me: I´m going out with some friends? Chase: Why? why today? Me: Because I want to! You know you like to be with your friends and I like to be with mine ... Chase: But that´s not okey for me ... I´m gonna miss you! Smälte till tusen <3 När klockan sen slog 07:35 pm anlände Ale min fina granne för att hämta upp mig och samåka med mig till mötet! Det roliga är att jag bara mailat med henne och det kändes med en gång som att vi hade känt varandra hur länge som helst!  Så kul! På vägen till Mt. Kisco passade vi även på att hämta upp en kompis till Ale som flyttat hit från Finland och nu även hon jobbar som Au pair och är med i vår grupp!  ... Så för att passa på att lära känna varandra mer, valde de att visa mig deras favorit crêpes ställe i Mt. Kisco!  För er som känner mig kommer ni inte tro era öron nu eftersom ni vet vad jag tycker av pannkaks liknande saker, men det var sååååå sinnes gott! Valde en Nutella och banan crepes så det kunde liksom inte bli fel! Efter denna mysiga lilla pratstund var det då dags att bege sig till LCC mötet som ägde rum på Starbucks sådär 10 minuter bort! Där träffade jag ett 30-tal tjejer från världens alla hörn, vilket var super kul! Facebook vännerna trillar in som det ska, det går bra nu! ( hahahha sry var verkligen bara tvungen) ... efter denna fina lilla visit begav vi oss sen hem där jag möttes av en låst bakdörr! yey!  fick ringa o störa mamman så hon fick komma och öppna!  Vilket inte gjorde henne någonting eftersom hon var så nyfiken på hur jag hade haft det! Så vi pratade lite, gick snabbt igenom morgondagens schema och gick sen och lade oss! Denna morgon däremot var crazy! Men inte pga. barnen utan pga. Mig! Tyckte verkligen att jag hade allt under kontroll, hade gjort en liten lunchlåda till lillkillen, fått på de kläder, gjort frukost, druckit min dagliga dos kaffe och var vid 08:40 redo för att gå ... blev inte riktigt så! Istället utbröt ren panik! Jag kunde inte hitta mina bilnycklar, så i säkert 20 min sprang jag runt och letade, fick barnen att hjälpa mig att leta, samt leta efter nummer jag kunde ringa! Vilket slutade med att jag ringde en granne som fick komma och hämta upp de och lämna i skolan och ringde skolan och berättade hur läget låg till ... Har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv! Kände mig så himla dålig, så när alla lämnat huset gick det inte att hålla tårarna inne längre och eftersom man redan är känslig som det är eftersom man lämnat familj o vänner hemma i Sverige så brast det totalt och jag började sakna allt och alla och ville bara åka hem! Nu mår jag bra igen!  Känner mig fortfarande väldigt sårbar, men har fått massa peptalk från alla olika hörn och ska snart skypa med mamsen så det blir bättre <3 hoppas att iallafall hämtningen går bra idag (snälla håll tummarna för mig) annars vet jag inte vad jag ska ta mig till! Nä, nu behöver jag en serie stund! Så stooooor kramis! <3