Kära nån ...

Denna dag är över, herregud ... kan verkligen inte fatta det själv! Vaknade med feber, ingen röst och en extremt tät näsa och kände bara: Ta mig härifrån NU! Men såklart tog jag mig upp, fick ur mig någon form utav Good morning och satte sen igång med mitt såkallade jobb, som då bestod utav att göra varm choklad till lillkillen! Sen skulle resten av dagen mer eller mindre tillbringas ensam i huset (vilket kändes helt perfekt) då resten av gänget hade planerat att ge sig ut på lite olika äventyr ... Men såklart ändrades dessa planer när barnen ville något heeelt annat! Så istället stannade de hemma till sådär 13 tiden då andra halvan av familjen kom hem efter en härlig förmiddag i en alldeles för crowded skidbacke! Men denna gång stuntade jag i det och frågade om det var okej att jag gick ner och vilade lite, vilket inte var några problem! Så det gjorde jag, även fast det kändes väldigt konstigt och dumt då det faktiskt är min arbetstid som jag går iväg o vilar på ... men efter ett tag lyckades jag slappna av på något sätt, för är man sjuk så är man!  Sen vid klockan 15:30 tiden kom alla hem igen, och vi alla började städa huset som aldrig förr då inte bara de gamla vanliga familjerna skulle komma förbi denna ljuva kväll, utan en ny familj som de bott granne med ett bra tag men aldrig liksom umgåtts med! Så såklart ville de visa sig från sin bästa sida!Svar: Ja! min familj over here är över sociala människor! hahah! Vilket till viss del är kul men denna kväll blev det lite för mycket om jag ska vara helt ärlig! Ville under ett flertal gånger bara krypa ner under täcket och gömma mig för evigt men snäll flicka som jag är, lät jag bli! Så istället jag sprang runt, kollade till barnen, sa till de ett flertal gånger, hjälpte till i köket, serverade alla barnen mat, plockade undan efter de, var social med de vuxna och bara gjorde allt annat än satt ner och andades! Vilket pappan i min familj poängterade ett flertal gånger, då han verkar vara den som är mest förstående över denna förbannade förkylning som måste vilas bort! Så medan de andra frågade mig om jag inte kunde göra det ena efter det andra, mer eller mindre drog han mig bort till soffan, bad de andra att hålla käft,  gjorde en kopp té och beordrade mig att sitta där resten av kvällen och njuta av lite bra tv! heh! Kan ärligt säga att det var svårt, då barnen sprang runt och stökade ner varje millimeter och jag per automatik bara ville gå och plocka undan efter de ... men måste tacka honom något extremt då jag nu känner hur mitt huvud inte riktigt hade pallat mer än vad som var! Sen vill jag ännu en gång hylla mina fina nya små syskon eller vad man nu ska kalla dem! de är sånna änglabarn jämfört med många andra som tillbringade kvällen här! Så tack vare dem var kvällen inte super tuff utan helt ok, men asså aa ... det var på gränsen! Imon blir det en heldag med John då Joanna ska släppa av oss på biografen en bit härifrån så vi kan kolla en film, äta någon god lunch och bara ha sådär roligt som vi två kan ha! Men nu ska här sovas! Så stooooor kramis från mig och mina miljontals tissues jag denna natt delar säng med! <3