Is this where I belong?

Ett gäng mycket spännande dagar har passerat, ett gäng dagar utan barn och utan någon annan hemma ... ett gäng dagar när jag undrat om jag är Au pair eller bara en av dem. Men i måndags anlände finaste Em hit, för en sleep over, skvaller och så klart en himla massa flum! Innan det städade jag i sådär ca 6 h vilket nog chockade oss alla både här och ute i vida världen! Men jag fick frågan om jag kunde hjälpa till med barnens rum och damn att jag tog det seriöst! På med lite musik and I´m good to go! Så 4 sopsäckar senare kände jag mig mer än redo för en massa skit mat, bästa serien och bästa sällskap! Woop woop! Tisdagen sprang fram även den, jag vaknade sent, tog allt i min egen takt, städade lite till och spenderade dagen på mitt sätt! Fab fab! Sen övergick tisdag till onsdag och vips var jag i älskade New york city igen, för att spendera dagen med Em, hennes mamma & syster!  Tillsammans tog vi oss över Brooklyn Bridge och vidare in i älskade Brooklyn för bästa utsikt och skön häng! Kan säga att vi borde fått medalj för jag var ca mega nära att smälta på denna långa promenix då höstkänslan blandas med ren och skär hetta och jag tror inte att att de andra skulle säga något annat about that! Men kul hade vi iallafall! Damn vad skoj vi hade, lekte turister, fotobombade folk, tog en himla massa bilder, drack milkshake, kollade på roliga människor som antingen vandrade eller sprang förbi och bara njöt av omgivning och sällskap som bara slöt samman till en bäst dag!   Idag (torsdag) är jag ledig likaså. Sitter nersjunken i soffan och kollar ännu mer New girl. Packat har jag gjort för den delen också, då det idag vid 16-tiden bär av till Vermont och dessa nissar som jag för tillfället saknar så. För trots att det är skönt att kunna ro sig på egenhand är det tro det eller ej svårt ibland. Det känns lite för tomt. Plus att ren och skär panik sakta men säkert växer i kroppen på mig då jag nu varit här i 7 månader och det bara är 1 månad kvar tills jag MÅSTE bestämma om jag ska förlänga eller inte. För vissa dagar känns det så självklart att jag ska hem så fort detta år är över, medan det i andra stunder lutar åt just förlängning. Jag vet inte hur många schizo samtal min fina familj där hemma fått. Ena stund är jag påväg hem och andra stunden tänker jag aldrig åka härifrån. Så denna veckan kommer snacket. jag ska ta det med min fina familj här och se om de ens kan stödja om det är så att jag får för mig att förlänga. Annars finns ju svaret där och då, see ya soon Sweden! ... och om inte ja, får jag väl sätta min schizo hjärna på jobb och figurate it out! Gosh I hate this. Peace out and ciao for now! <3