I´m just like the others ...

  Livet är inte förutsägbart någonstans. Lika fort som något dyker upp kan det lika snabbt dyka ner. Något som man innerst inne förstår. Förstår men väljer ändå att putta undan. Gömma sig från verkligheten och bara vara. Vara på så sätt att man inte vågar tro att allt det där hemska som händer ute i världen kan hända en själv.   Anledningen till att jag skriver detta är för att jag för några dagar sedan, insåg att jag banne mig är precis som alla andra ungdomar där ute. Helt koko( ok inte alla men aa…). Detta kom i alla fall fram då jag blev intervjuad av en kompis i skolan och fick frågan:   ” Varför använder du inte hjälm när du cyklar? ” och jag svarar: ”För att det är fult” (… error error error … visst att det är sant men hallå!) Sen kommer nästa fråga: ” Men är du medveten om vad konsekvenserna är om något skulle hända?” Mitt svar: ”Ja det är klart men det händer inte mig” … piiiiiiiinsamt!  Vad är det för svar!  Vadå tror jag att jag är odödlig eller? Hur blond får man vara egentligen!   Det roliga och samtidigt ganska sorgliga är att det är nog så många tänker. Som ungdom är man odödlig. Inget kan hända en. Ingen i ens närhet kan råka ut för något ont, något dumt eller något hemskt. Man lever i frid och fröjd … Ren bullshit. Jag om någon borde veta bättre, då saker och ting händer hela tiden och jag själv går och tycker att alla som utmanar ödet är dumma ... men  vad är jag själv då? haha!   Time to wakie wakie kanske? Eller fortsätta att leva i sin sagovärld? =P