Den egna planeten

Tiden går och jag har nu varit här i mer än 5 hela månader, vilket är så himla sjukt! Och visst är man kär. Kär i den fantastiska känslan av att känna sig fri och självständig i ett nytt land med helt nya möjligheter. Samtidigt som en krypande saknad av den där vanliga tryggheten och säkerheten ligger och klämmer någonstans där bakom. Saknaden av allt det där vanliga som då kändes tråkigt men som nu känns som att det är mer än väl. Speciellt när man kommer till ett land som detta. USA asså. Landet USA, eller som jag skulle vilja kalla det, den egna planeten USA. Det är nästan så man då och då vill skriva en insändare om att: "Folks! jag har hittat den där planeten som alla letar efter, den där planeten där det finns varelser som påminner om oss, en ny planet med levande organismer på ..." Det känns verkligen så utan att krydda det minsta och eftersom människorna här är så inrutade på just sitt land är allt det som för mig är helt obegripligt en ren vana för befolkningen här. Ta exempelvis alla mätsystem, Celsius, cm, m, km, mil, ml, cl, dl, l är som kinesiska för dessa människorna. De är så galet ovetande om vad som händer utanför deras lilla bubbla, för de tror de har ALLT ... säger du att du har en underbar nöjespark nära där du bor går de igång och jämför med alla sina nöjesparker och får det att låta som att detta är det enda rätta. För i Switzerland som obviously är det samma som Sweden är det ju ändå bara kallt, alla äter en himla massa ost, är smala o snygga för att det ligger i allas gener och såklart har blont hår och blåa ögon . Ni förstår ... Några andra saker som jag upptäckt ... här är allt antingen superbra eller svin dåligt, mitt älsklingsord lagom existerar inte här och idag fick jag även förklarat för mig att "en vecka är inte från måndag till söndag ... nej,nej, en vecka är från söndag till lördag Frida" ... make sence? inte för fem öre! Men visst är man kär. Jag är fortfarande sådär nyfiket kär i detta land, vill utforska som aldrig förr men kan undertiden inte annat än räkna ner tills det är dags att ta planet hem igen. Få andas svensk luft och få hjärncellerna att dansa sig lyckliga över alla alfabet och enheter som äntligen går ihop igen. Sätta fötterna på planeten jorden och kunna blicka tillbaka till det där året som fick mig att växa som person. Skapa nya härliga minnen och uppfylla den där drömmen som jag aldrig trodde skulle bli sann.