Att Hjälpa   Sedan klockan 13 idag har jag haft en underbar känsla i kroppen. Jag har känt mig glad och lycklig, till och med stolt. Stolt för att ha gjort skillnad.    Utanför hemköp i Söderköping sitter de mest snällaste och finaste ögon jag någonsin sett.  Idag fick jag reda på att hans namn är Ivan och att han kommer ifrån Bulgarien. Ivan är en man som så många andra sitter under en filt utanför en mataffär med hopp om några kronor i sin pappersmugg.  Han ler varje gång någon går förbi honom, även fast de inte ger något. Han säger inget, han bara ler och tittar med sina varma ögon. Jag får ont i hjärtat varje gång. Idag kände jag att jag bara var tvungen att göra något. Jag tog fram min plånbok där jag satt i bilen beredd att gå in för att handla. Plockade ur en 50 lapp och gick fram till honom. Vi kunde byta några ord på engelska och det var då han berättade vad han hette och vad han kom ifrån. Som jag tänkt på tidigare noterade jag att han fortfarande inte hade några vantar. Jag gick in, handlade det jag skulle, köpte ett par vantar i storlek XL och gick ut till honom igen. Tog bort tagsen och gav dem till honom. Han Tittade på mig med sina stora bruna ögon och frågar "for me?" "For you" svarar jag. Han blev så tacksam och tog mina händer och kramade dom.   Liga eller inte jag står inte ut längre att se människor sitta såhär. Jag vill att dom ska ha mat och tak över huvudet. Önskar att samhället bara kan göra något!   Jag utmanar alla er där ute att ge en bit av er själva. Liga eller inte, Jag tror inte att det är självvalt för någon utav dessa människor att sitta såhär.         Cheerio!