Tuffa tider   Detta inlägg är väldigt personligt och kan bli lite luddigt men känner att jag verkligen behöver skriva av mig de tankar som cirkulerar i mitt huvud.   Uppdateringen har inte varit den bästa den senaste tiden. Har jobbat väldigt mycket som vanligt. Ett jobb under dagen och ett annat under natten så det har inte funnits tid eller ork till bloggen tyvärr. Idag känner jag att jag verkligen behöver skriva av mig. Som jag skrev ovan kan det bli luddigt men jag skriver främst för min egen skull för att få ur mig det. Vet inte hur jag ska börja riktigt. Det första ordet som kommer till mig är smärta. Smärta över livet. Smärta över detta år. Boy va det har varit tufft. Direkt när jag skriver att det har varit ett tufft år får jag dåligt samvete för att jag gnäller. Det finns dom i min närhet som har det så mycket värre. Får jag ens tycka att det är jobbigt när jag har det så bra? Bra människor omkring mig som älskar mig. Jag har jobb, jag är frisk, min familj är frisk. Vad har jag och gnälla över egentligen? Egentligen ingenting. Men just nu gör det så ont. På kvällarna får jag känslan "va skönt att ytterligare en dag är över". För det känns inte som att jag lever mitt liv. Det känns som jag lever alla andras liv. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara den känslan riktigt men jag kan inte njuta av dagarna just nu. Och jag sörjer verkligen det. Jag brukade älska livet men just nu gör jag inte det. Saker som jag älskade förr älskar jag inte längre. Jag brann för hästsporten förr. Nu känns det mer som en börda. Jag brukade älska mat och efterrätter, nu förstår jag inte vad det är som är gott med det. Jag hade framtidsvisioner. Nu vet jag inte vad det finns att längta till. Jag är arg över allt. Snubblar jag på något så sparkar jag det hårdaste jag har bort det. Pratar mamma med mig lite för mycket när jag gör något får jag bita mig alldeles för hårt i läppen för att inte skrika rakt ut. Jag brukade älska julen och allt runt det. Men det finns ingen julkänsla och jag vill inte plocka fram något pynt.  Just nu känns det inte som att framtiden har något för mig.  Dagligen ber jag för mig själv inombords att ta mig tillbaka till skoldagarna. Just då hatade jag att plugga och gå till skolan. Men när jag tänker tillbaks så har det givit mig så mycket. Det var en trygg och rolig zon med roliga människor. Vill bara tillbaks. Jag brukade njuta av att kolla på mina favorit serier, nu känner jag mig bara stressad när jag gör det. Jag vet inte vad det är för fel på mig. Jag är inte den här personen. Jag vill inte vara den här personen. Jag vill resa, träffa människor, hälsa på alla mina vänner som är ute i sverige och pluggar, hälsa på mina kusiner. Ha dagarna fullspäckade av roliga saker. Träffa mina vänner oftare.    Jag ska ta mig igenom december och försöka göra det bästa utav det. Och till nästa år när jag börjar komvux på heltid ska jag kämpa som in i tusan! Jag ska få bra betyg och jag ska inte falla när det går dåligt utan låta mig själv bli starkare utav det. Jag ska fota mer och göra saker som gör mig glad! Nästa år SKA BLI BRA!! Inga mer dåliga år!       Cheerio!