Nej tack, godis.

Ända sedan jag var liten så har jag varit ett godismonster. Eftersom jag bara fick äta godis på lördagar blev jag som besatt av att äta så mycket som möjligt just den dagen och det var många gånger jag fuskade utan mina föräldrars kännedom, köpte godis på macken efter skolan och såna saker som egentligen var förbjudna. Det, i kombination med det sockerberoende som ju skapas, har nog gjort att jag har en lite skev relation till godis. Det har liksom blivit en viktig del av mitt liv. Även i vuxen ålder kan jag inte gå en helg utan att köpa en stor godispåse (Caramella på Hötorget for the win!) det är ju helt okej när det inte sker så ofta. Problemet är bara att jag inte njuter av det längre. Det smärtar mig att erkänna, men godis är inte lika gott som när man var 10 år och nu har det egentligen bara blivit en vana, någonting som har hört helger till och som jag har fortsatt med. Jag köper en påse och njuter av de första tuggorna men resten är bara slö-ätande som sker på ren reflex. Så otroligt onödigt eftersom det ju finns noll positiva effekter av att stoppa i sig en massa socker och kemikalier.    Så den vanan vill jag bryta. Jag kommer börja med att bara äta godis varann helg, och då bara om jag faktiskt är sugen på det. Jag ska verkligen känna efter och se om det är någonting jag behöver just då. Ofta är jag inte ens sugen om jag verkligen tänker på det. För er som inte har denna inställning till godis låter det här kanske superknäppt men jag är säker på att det kommer bli utmanande för mig. Nästa helg kommer jag sitta där och tycka att jag måste köpa godis, för vad är annars en helg värd? Då ska jag gå tillbaka och läsa detta: SOFIE, ÄT EN RAW BALL!