Middag på Chevre D\'Or

En av kvällarna i Monaco åkte vi till den lilla medeltidsbyn Eze. Den ligger högt belägen på en bergstopp med utsikt över hela Franska Rivieran och består av ett virrvarr av vackra gamla hus och trånga gränder. Det är verkligen som att kliva hundratals år tillbaka i tiden när man går omkring där. Restaurangen Chevre D'Or (betyder Guldgeten) ligger i hotellkomplexet med samma namn och har 2 stjärnor i Michelin-guiden. Det var lite för kallt att sitta ute på den fina terrassen och äta men vi intog i alla fall fördrinken där. Magiskt!    Lägg märke till den lilla geten som med sitt huvud håller upp glaset med champagne. It's all in the details!    Vi fick bord i hörnet av restaurangen, fortfarande med en fantastisk utsikt över hela kusten. Vi övervägde att ta avsmakningsmenyn men eftersom den enbart bestod av fisk (och jag av någon anledning var sugen på kött) blev det à la carte istället. Men först - mer champagne och en liten amuse-bouche! Den gröna grejen smakade sådär men de andra två var mycket goda. Allra bäst var brödet som ni ser i mitten av bordet, ett suuuupermjukt och nybakat citronbröd som smälte i munnen.      Förrätten kom in strax efter att vi tagit den sista tuggan och det är det som kännetecknar såna här restauranger tycker jag - servicen är så otroligt snabb och duktig och uppmärksam att man knappt märker av den. Rätterna bara flyger in och ut. Visste ni förresten att många av såna här restauranger dekorerar med speglar på väggarna? Detta för att serveringspersonalen ska kunna kolla om ni har ätit upp och är redo för nästa rätt, utan att behöva stirra direkt på er. Diskretion på högsta nivå. (OBS! Det här har jag egentligen inte belägg för utan grundar helt och hållet på egna observationer och erfarenheter).   Jag valde en sparrisrätt med tryffel och hasselnötskräm, M tog en skaldjursravioli som var väldigt vacker att titta på. Min förrätt var god men lite tråkigt att sparrisen var kall. Hade önskat att den var lite smörsekt eller så.      Till varmrätt tänkte jag att jag skulle välja något riktigt franskt så det fick bli kalvbräss. När man hör vad det är för något (en körtel som finns i kalvens hals) låter det inte så aptitretande men det är faktiskt mycket, mycket gott. Köttet smälter i munnen samtidigt som det har en krispig yta. Till det serverades små ihåliga, friterade potatisbollar, sparris och sås. Och här kommer problemet jag har med fransk mat: det är så himla tungt! Mycket fett, mycket kött, mycket stora smaker och nästan ingen sallad. Det är gott men man blir så himla mätt och det är ju lite synd om man inte kan njuta ordentligt.      Sista rätten bestod av den här vackra kreationen (eller ja, den var vacker innan jag förstörde den). En moussefylld vitchokladscitron som var läskigt lik en äkta citron. Det kändes som paradrätten på restaurangen för servitören var väldigt stolt när han kom ut med tallriken. Efterrätter är vanligtvis inte min grej men den här var verkligen en upplevelse både smak- och utseendemässigt.      Mätta och belåtna tog vi en taxi tillbaka till Monaco. Det är alltid häftigt att gå och äta på ett ställe som har en så stor passion för maten som serveras, man känner sig som en prinsessa efter ett sådant besök. I ett annat inlägg ska jag visa bilderna jag tog från Eze och utsikten - det förtjänar ett helt eget inlägg!