Julbord, utvecklingsfaser och saffransscones

God kväll i stugorna! Hoppas att ni mår bra, själv är jag trött efter en lång dag ensam med bebis som gått in i utvecklingsfas 1 = gnällig, närhetssökande, vill bara vara på mig hela tiden. Det är inte på något sätt ohanterbart men när man är själv blir det lite jobbigt. Jag hade behövt  hela dagen inför Skåne imorgon men hann inte med någonting och Martin kom hem till ett kaos. Jaja, livet med barn.  Tänkte visa några av mobilbilderna jag tagit den senaste tiden:  Lillkillen har skaffat sig världens roligaste frisyr! Håret mitt på huvudet har skavts bort medan det runt omkring är kvar, så han ser ut att vara 75 år och heta Ove. Sötnosen!  Årets första riktiga julbord intogs häromdagen på Oaxen, riktigt bra! Jag gillar julbord som är lite mindre men med hög kvalitet på maten, hellre det än stora julbord med hundra olika rätter där allt är mediokert (looking at you, Riksarkivet förra året!).  Ben var såklart med och han sov så fint i sitt babyskydd hela tiden. Älskar att han är så enkel att ta med på grejer - än så länge i alla fall.  I söndags var moster Lollo och hennes Thomas hemma hos oss på middag. Jag hade fått ett bud från Lidl dagarna innan med massor av godsaker, så jag slängde ihop en pasta pesto av bland annat pistagenötter, pecorino och örter. Det blev jättegott och vi hade en mysig kväll.  När Ben är kinkig och bara vill vara med mig är bärselen räddningen. Idag testade jag att gå ut med honom i den för första gången, mycket smidigare än att hålla på med vagnen. Han sov nöjt hela vägen till posten och tillbaka!  Annars spenderar vi en hel del tid i Mood-gallerian just nu. Det är lagom nära hem så att man snabbt kan ta sig dit om det skulle behövas, och så tycker jag det är himla mysigt - barnvänliga caféer, bra butiker och toaletter med skötbord. Häromdagen mötte vi upp min gudmor Marika för lite mys.  En dag i veckan vaknade jag och tänkte direkt ”saffransscones”, så det fick det bli till frukost. Receptet hittar ni under samma bild som ovan på Instagram (@sofiesfoodstories).  Som sagt, idag har vi inte gjort många knop. Mest suttit i soffan faktiskt. Det är lätt att bli trött och irriterad när bebis är krävande (speciellt mig och Martin emellan) men så kollar man på honom och då går det liksom inte att låta bli att le. Han är ju så liten och fin och vill bara ha närhet. Och asså, kolla ögonbrynen!! <3