Gravidhjärnan och den första tiden

Bilden jag skickade till några i familjen när jag fått reda på att jag var gravid. Hade haft ungefär femton olika känsloutbrott här, allt från glädje och skratt till gråt och smått panik. Jag minns att jag gick runt och pratade engelska med mig själv en stund också haha!  Att vara gravid tar upp ungefär 50% av ens vakna tid har jag kommit fram till. Det vill säga, man går ständigt runt och funderar, planerar, klurar och oroar sig och det gör det svårt att koncentrera sig på annat. Jag tror att det är det uttrycket "gravidhjärna" kommer ifrån. Man är så upptagen med att tänka på att man är gravid att man blir virrig, glömmer saker, känner sig trög osv.  Jag har jobbat på som vanligt men märkt av en hel del förändringar i hur jag hanterar saker, framför allt stress. Man har en lägre tröskel för stress och blir dessutom mycket tröttare än vanligt. Det ska dock sägas att jag har haft tur i förhållande till många kvinnor, mina första 12 veckor har varit helt okej.  Men vi kanske ska ta det från början? Under tiden jag har varit "hemligt gravid" har jag skrivit upp anteckningar i mobilen för att komma ihåg vad som hänt vecka för vecka och hur det har gått. Här kommer en sammanfattning:  V 6Första veckan som gravid, jag fick reda på det i v 5-6 någon gång. Jag mådde fortfarande helt okej men hade som en molande mensvärk, ömma bröst och började bli osugen på att äta mat. V 7 Den här veckan fick jag för första gången känna av hur det är att vara gravidhungrig. Herregud alltså. Jag vaknade på morgonen och det kändes som att min mage skrek efter mat som att jag inte ätit på flera veckor. Problemet var dock att jag fortfarande var var osugen på i princip allt, så det enda jag åt var yoghurt och surdegsmackor. Jag äter ALDRIG yoghurt annars men det var det enda jag var sugen på. Den här veckan var jag också extremt trött, som en zombie emellanåt.  V 8 Någon gång här började jag må illa. Varför man kallar det "morning sickness" har jag ingen aning om, för illamåendet kommer och går under hela dagen. Det ska dock sägas att mitt illamående var relativt hanterbart, jag kräktes aldrig eller behövde vara sängliggande. Det jobbigaste var att jag hade svårt att stoppa i mig bra och tillräckligt mycket mat. Det är jättespeciellt att vara jättehungrig samtidigt som man mår illa av tanken vid mat, har aldrig upplevt något liknande innan.  Den här veckan var vi även på ett första ultraljud då vi fick se hjärtat slå <3  Sista utekvällen innan jag fick reda på att jag var gravid. Känns sådär att ha druckit cava en hel kväll ovetandes om att det höll på att utvecklas en liten människa i mig, men det är såklart ingen fara och händer de flesta.  Den här bilden tog jag någon gång runt v 7-8 då jag hade börjat må rätt kass och tyckte synd om mig själv. Var trött hela tiden och bodde i princip i min morgonrock. Här var jag tacksam över att jag frilansande och slapp ha ett jobb att gå till!  V 9Passionsfruktveckan kallar jag denna, för det var det enda jag ville äta. Sura frukter överlag gick hem. Jag var illamående och svullen men mådde helt okej, tröttheten hade lagt sig lite. Den här veckan åkte jag till San Francisco! Sofia visste om att jag var gravid så hela resan var anpassad efter gravidaktiviteter, d.v.s. inget festande och gå och lägga sig tidigt på kvällarna. Så mysigt! Tråkigt dock att jag aldrig riktigt lyckades njuta av maten vi åt pga det konstanta underliggande illamåendet. Började bli riktigt trött på det vid det här laget. V 10Ett fortsatt sug efter sura saker resulterade i att jag mestadels åt frukt. Aptiten hade dock bättrats något och jag åt relativt normalt. Jag tror att jag hade ett rejält hormonpåslag vid den här tiden, för jag oroade mig väldigt mycket. Om jag ringde Martin och han inte svarade fick jag för mig att han hade dött, jag blev snabbt ledsen för småsaker osv. Min kropp mådde okej förutom lite uppsvullnad och huvudvärk.  V 11Hormonerna fortsatte att härja, den här veckan var jag väldigt lättirriterad på allt och alla. Sura saker stod fortfarande högt på listan (en dag köpte jag en hel rabarber som jag åt upp på några minuter hemma vid köksbordet) men också mat med nostalgitema, typ fiskpinnar, köttbullar, korv med bröd osv. Att äta på en fin restaurang och bli serverad nån fancy rätt  var typ det värsta jag kunde tänka mig så vi åt mycket hemma.  Min rabarberperiod var kort men intensiv. Har aldrig ens gillat rabarber tidigare.   Min mage var (och är) konstant uppsvullen så ibland såg det verkligen ut som att jag hade en ordentlig liten bula. Det här är någon gång runt v 10-11 om jag inte minns fel.  Hur löser man problemet med att man jobbar med mat men inte klarar av lukten av nötkött? In med en bit papper i näsan såklart!  V 12 Den här veckan spenderade vi ju i Båstad och jag mådde sådär. Ont i huvudet, illamående (om än bättre än förut), irritation och mini-breakdowns över att ALLA mina kläder satt tight och fult. Det är ju inget att bry sig om egentligen men när man inte ser att man är gravid utan bara känner sig uppsvullen och som att man gått upp tio kilo så känner man inte sig på topp. Jag gick omkring i mina träningstights från GAP i princip hela veckan.  V 13 Man säger ju att vändningen sker efter vecka 12 och för mig gjorde det verkligen det. Illamåendet var nu nästan helt borta, och jag kunde äta det mesta (har dock en del matgrejer som jag fortfarande har svårt för, de kommer i ett separat inlägg). Vi gjorde ett KUB-test och fick se lilla bebisen (som var så livlig och rörde sig så mycket) via ultraljud vilket kändes bra, för så fort man börjar må bättre i kroppen börjar man ifrågasätta allt; är det verkligen en bebis där inne om jag mår bra nu? Det var skönt att se att så var fallet!  V 14Och nu är vi här, i vecka 14. Jag känner mig faktiskt väldigt pigg och bra, magen har börjat synas litegrann och jag har börjat träna igen regelbundet. Nu äntligen börjar jag så smått förstå att detta verkligen händer! Helt galet.