Praying for our World

Hur börjar man ens beskriva den känslan som jag tror att hela världen kände imorse? Här i Mumbai var det som en fruktansvärd déjà vu och utan att kunna slita blicken från tv-skärmarna samtidigt som jag försökte få i mig hotellfrukosten lästa jag alla rubrikerna; "Bombs in Paris", "Terror Attempt", "At least 100 people killed", "153 people murdered", "Mumbai in chock and remembering the tragedy of 2008" - de bara fortsatte.Jag förstår inte hur det kan finnas så mycket hat i världen. Och dessa fruktansvärda saker händer på många platser i världen varje dag, men det är först när det händer i ett så kallat "tryggt land" och så nära oss som världen verkligen stannar upp. Mitt hjärta brister och mina tankar är med alla dem som sörjer, som omkom och som lever i fruktan. En dag kanske världen kan få vara en fredlig plats, men bara om kärlek faktiskt kan övervinna allt hat!