Med mina smurfar

(Båda var mitt uppe i att kolla på bilderna de precis hade tagit...) Efter fyra månader har jag nu äntligen fått vara med Adis och Emmisen igen och jag tror aldrig att en vecka har gått så fort... Vi har lekt med Myla-boo, gått på museum, gjort lite sightseeing i DC (både monumenten och Arlington Cemetery) och gått på både en hockeymatch och en basketmatch.  Det har varit en härlig blandning av lite turistande, men så har de också fått se hur mitt liv är här. Jag är så otroligt lycklig för att de kom, men nu när de har åkt känns det jättetomt. När de kom kändes det inte som om jag hade varit borta så länge, men när de åkte kunde jag knappt tro att de verkligen hade varit här - det hela kändes helt enkelt ganska overkligt. Det är skönt att veta att vi kommer ses ganska snart igen. Nu har jag en dag på mig att vila upp mig lite och sedan får jag mer besök, för Jossan kommer imorgon!Massor av kramar