Magiskt

Enda sedan jag var liten har jag alltid älskat historier och sagor. Mitt hjärta svämmar över så fort jag tänker på både böcker och filmer. Jag minns alla de gånger som mamma läste för mig och Adam när vi var små - det har varit på kvällarna innan vi ska sova, i bilen, på resor och i flygplan. Hur uttjatad liknelsen än är så är det ju verkligen som att få kliva in i en annan värld och få resa i både tid och rum. Den där blandade känslan av lycka och ledsamhet i ett - lycka för att en berättelse har berört mig så mycket, men ledsamhet för att den är slut - som har gjort att mitt bok- och filmintresse bara blivit större med åren. När det kommer till böcker och filmer finns det i princip ingen genre som jag inte tycker om (med undantag för skräck) och som många av er redan vet så gråter jag också oftast till allt. Ikväll grät jag bara två gånger när jag såg den nya live-action Skönheten och Odjuret. Den var så fint gjord och den hade så många fantastiska skådespelare, men viktigast av allt så hade den samma magi som originalet har. Offie skämtade om att han hade tänkt ta med näsdukar till mig, men att han glömde dem i bilen. I alla fall är det precis den där bittersöta känslan jag känner just nu och jag ville bara skriva ner det för att att se om ni kanske vet vad jag menar. Jag hoppas att ni får en riktigt fin söndag och har ni inget speciellt att göra så borde ni gå på bio och få resa bort lite (om än bara för någon timme).