A sad farewell

De är slut. Mina tre fantastiska veckor i Indien är över. Jag har lämnat staden med färggranna människor, enorma klasskillnader och fantastisk mat. En plats som jag sakta men säkert har förälskat mig i. Men svårast av allt var att lämna mina underbara vänner och en ny del av min familj.Adrian som alltid livar upp stämningen med sina underfundiga skämt. Elaine som är en av de mest godhjärtade människor jag någonsin träffat och som månar om alla. Hayden som alltid hade något bus på gång (när vi kollade på Jurassic World försökte han skrämma mig med att nypa mig med en plasttång, men som tur är är jag inte särskilt rädd för Raptors). Och till sist Darls - den vän som jag skulle åka och träffa för första gången, men som det visade sig att jag hade känt väldigt väldigt länge. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av den här resan innan jag åkte, så jag försökte bara ha ett öppet sinne. Den värmen (haha inte bara i form av 30 grader och strålande sol varje dag) och den kärlek som hela familjen gav mig från första stund är något som jag kommer bära med mig i mitt hjärta en bra tag framöver.Men nu bär det av hem till kallare breddgrader. Och även om Adis säger att han inte har saknat mig så har jag saknat honom (i alla fall lite grann). Det ska bli skönt att komma hem till min familj igen och till alla mina fantastiska vänner. Men det denna resa verkligen har lämnat hos mig är tacksamhet för att jag har så många vänner på så många olika platser i världen. Det är en gåva som jag verkligen inte vill vara utan.Innan jag slutar vara så känslosam vill jag bara säga - ta hand om er och ta hand om varandra! Massor av kramar (just nu från Frankfurts flygplats) så ses vi snart...