48 dagar senare

Imorgon är dagen jag har väntat på i nästan mer än 11 månader (började väl längta sådär nån gång under vår introhelg). Imorgon muckar vi! Typ studenten en gång till fast från värnplikten...  I fredags hade vi vår muckfest med hela vårt kompani och med våra befäl. Ikväll har vi kasernförbud från 22 (vi behövde alltså vara tillbaka på området tills dess) så vi firade på samma sätt som när det var 50 dagar kvar - med pizza i parken. Det var helt lagom och kommer vara ett kärt minne för mig av den tiden jag har fått tillsammans med min härliga pluton. Samtidigt som det känns rätt skönt att vi är klara, så är jag rätt säker på att jag kommer gråta imorgon... Gråtare av rang, men jag grät ju inte ens på min student. Jag tror dock att det här kommer kännas lite annorlunda. Från dag 1 har allt varit ett enda virrvarr och nu kommer allt bara sluta helt tvärt. Vet inte riktigt om jag är redo att säga hejdå till alla. Förhoppningsvis blir det väl inte alltför många såna utan fler ”vi ses snart”.Sista på ett tag: HVO (ni som vet, ni vet...)