tumulten.

  Jag och Felix lagade kyckling paneng för någon vecka sedan. Majskycklinlår, nudlar, kokosmjölk, paprika, lök, cashewnötter och så fuskvarianten med färdig panengkrydda.     Det är onsdag och  jag och mamma sitter i hennes bil som luktar instängt och varma bilsäten och pratar om det som gör ont. Hon smeker min vintertorra hand fram och tillbaka medan jag dunkar huvudet bakåt på nackstödet. Och tårarna pressar sig ut men hinner inte snabbt förrän vi torkar bort dem. Jag har varit hos tandläkaren och fått bedövning, så även när jag anstränger mig för att se glad ut så pekar ena mungipan avgrundslångt ner. Utanför bilen fortsätter allt som vanligt.   På kvällen kommer My hem till mig. Vi sitter vid mitt köksbord och läser upp hemliga anteckningar och texter från våra datorer. Säger fan vad bra och tro på dig själv!. Hon somnar bredvid mig i sängen under ett berg av täcken.     På torsdagen skriver jag klart mitt reportage och äter kikärtor och ratatouille innan jobbet. På kvällen möter jag upp Cornelia, Hannah och Jaana på Döden i grytan. Pratar intensivt om psykologi och vad som hänt sedan sist, delar på några flaskor prosecco och äter krämig pasta. Efteråt dricker vi ananasdrinkar på Orangeriet och hamnar tillslut på Brillo. Tänker fan vad de är bra.   Får ett telefonsamtal. Sjunker ihop mot en kaklad vägg och gör mig så liten jag kan så att ingen ska snubbla på mig. Ur högtalarna spelas discomusik från 80-talet och jag andas djupt för att inte fälla några jävla tårar. Sedan rätar jag på ryggen, kliver upp och möts utav personer som kramar om mig, håller min hand och säger att de tycker om mig. Sedan kämpar någon annan mot gråten och någon annan knyter sina nävar hårt av ilska, av andra anledningar. Det är samförstånd och sorg och ilska och förvirring och vi har varandra alltid alltid.   Idag tänker jag vara glad. Punkt. Jag ska åka hem till mamma och måla ägg och fira påsk och ikväll kanske jag ska dansa.