2. Flickan som fick namnet Anette!

Flickan hamnar på utredningsboende och där gör de intervjuer med anhöriga och de upptäcker även att flickan absolut inte vill träffa sin familj och får panik. Detta agerande gör att boendet undrar vad som egentligen skett i hennes hem och hon nekar av att hon skulle blivit sexuellt utnyttjad som barn. Flickan kände sig både trygg på boendet men övergiven av sin familj som inte ville att hon skulle bo med dem mer. Socialen får alltså hela ansvaret för flickan då familjen inte vill engagera sig. Flickan får en helt ny garderob med kläder, skor och de hon är i behov av och även glasögon då flickan ofta får huvudvärk. Hon har nu en vattenlöslig antidepressiv medicin som hon klarar att ta och det stabiliserar hennes mående bra. Familjen bekräftar under utredningen att flickan är en främmande person som de inte förstår sig på och inte längre vill ta hand om. Det blir sommarlov och flickan vet fortfarande inte vart hon ska ta vägen, utredningsboendet påpekar till socialen och flickans behov att flickan inte kan bo kvar där. Socialen flyttar flickan till Varberg när skolan redan börjat. Flickan får hälsa på en gång, har en övernattning som fungerar bra och därför bestäms det att flickan ska flytta dit några dagar senare på heltid. Hade socialen tagit sitt ordentliga ansvar i tanken på flickans behov så hade man introducerat henne i en ny familj under sommaren. En ny familj med en ensamstående kvinna på en gård med folk som bor på gården, flera hundar med uppfödning, stora hästar och även ponny och någon liten gårdskatt. Flickan får börja på en ny gymnasieskola. Här anpassas det inte efter flickans behov och diagnoser utan i den vanliga skolan får flickan gå. Hon börjar träffa vänner här, hon har nu lite lättare för att socialisera sig. Hon har inte mycket kontakt med sin familj och dem vill väldigt lite komma och se hur flickan mår och bor. Flickan tappar även kontakten med den yngsta systern som gör att flickan blir orolig över hur denna lilla flicka ska ha det i hemmet. Flickan blir åter utåtagerande emot de familjehem hon nu bor i. Skolan och vänner blev en flyktväg även tidigt att kunna vara hos så man slapp den otrygghet som fanns i hemmet. Flickan får kontakt med sin morbror och sin gudmor. De blir väldigt oroliga för flickan och ifrågasätter även familjens ointresse för deras egna förstfödda dotter, de ringer även socialen och engagerar sig i att flickan mår väldigt dåligt. Socialen vill inte lyssna och sätter inte heller in behovet av psykiatrisk kontakt trots att flickan även har medicin som säger att flickan behöver ha en läkare. Flickans ledvärk börjar dyka upp väldigt illa nu men även detta ignoreras. Familjehemmet ignorerar även flickans Rop på hjälp med detta. Åter är de ingen som ser, hör eller agerar för flickans behov och liv. Ringer dagligen till socialen för att bekräfta hur det fungerar men blir inte hörd eller sedd ändå. Familjehemmet åker utomlands och lämnar flickan ensam hemma, hon ska få bo hos en väninna. En väninna som äntligen kommer se flickan som den hon är, som kan stötta flickans behov och påpekar självmant till socialens sina egna kunskaper och erfarenheter men socialen agerar ändå inte.Flickan får tillslut nog totalt efter en peropd i hemmet och har nu fyllt 18år. Orkar inte detta iiv längre.. Hon åker till psykiatrin med hjälp av väninnan och pojkvännen, psyk påpekar då att behovet inte finns för inläggning. Familjehemmet kommer dit och de påpekas åter att flickan inte är i behov av psykiatrisk vård enligt psyk, vill inte ens prata med familjehemmet. Flickan rymmer, stänger av sin telefon en stund och familjehemmet åker hem medans väninnan och pojkvännen ringer socialjouren..