1. Flickan som fick namnet Anette!
28 januari 1991 föddes en liten flicka som fick namnet Anette. Första barnet i ett ungt pars liv. Då boendes i Göteborg bland nära&kära. Hade även en koppling till ett litet samhälle i Halmstad, där hittar de snart ett hus att flytta till. Idolen i flickans liv var tidigt sin morbror Ari. Pappan är lastbilschaufför utomlands och mamman hemmavarande med flickan. Familjen får 2 barn till inom 4år och nu är det full rulians i hemmet med 3 små barn. Minsta barnet föds med allergi så familjen får lämna ifrån sig de djur som fanns i hemmet. Flickan denna berättelse handlar om blir redan på dagis utstött och får inte många vänner. En mamma som även är dagmamma får familjen kontakt med och blir väldigt goda vänner med. Flickan får en väldigt bra vän här. Och minsta barnet som är en son blir denna familj gudföräldrar till. Flickan har redan som liten en hörselnedsättning, går hos talpedagog och har en annorlunda gångstil men finmotoriken fungerar bra. Familjelivet och vardagen fortsätter och flickan börjar skolan. Familjen får inte längre plats i de huset vi har och flyttar till ett större bara några gator ifrån. Till en början fungerar det bra med skolan och här hittar flickan lite fler vänner och börjar även på fritidsaktiviteter som kyrkans barngrupper och scouterna. Flickan älskar att måla, skriva och läsa. Flickan blir i skolan utstött och mobbad. Skolan och familjen reagerar inte och gör ingenting åt det. Pappan i familjen blir skadad och får omskola sig till kontorsarbete. Misstänkt depression vid 10årsålder på flickan. Då börjar även ledvärk komma. Familjen bestämmer sig för att bli familjehem. De tar under ca 1år emot två olika barn vid olika tillfällen som gör stora avtryck i flickans liv med deras egna berättelser och liv och hur de behandlar familjen. Det fungerade inte och vi avbryter det. Flickan mår sämre och sämre. Nu finner hon även kontakter på internet och berättar där hur hon har det hemma men att ingen hör eller ser henne. Familjens fokus ligger ofta på de andra barnens fritidsaktiviteter och flickan glöms gärna bort för hon vågar inte göra sig hörd. När flickan är 14år så får hon ännu ett syskon, en syster som hon till en första tanke hatade på att behöva få pga att hon redan kände sig bortglömd och att ännu en skulle ta tid av alla andra och glömma flickan åter. Detta blev trots allt ändå en vändning i flickans liv. Jonna Viktoria Haglund föds. Snart bestämde sig familjen att flytta ifrån de trygga lilla samhällets med flickans vänner och fritidsaktiviteter och flickan fick även byta skola, de köpte en lägenhet där flickan inte fick ett eget rum i lägenhet utan förrådet utanför ytterdörren med en branddörr. Den nya skolan började se hur flickans kläder såg ut och att flickan var allmänt ovårdad och de insåg att hon mådde väldigt dåligt hemma. Det gjordes en anmälan till BUP och soc. Flickans vardag bestod här i att ta hand om de yngsta barnet, lämna det på dagis och hämta på dagis, och ta hand om hemma när övriga familjen åkte på aktiviteter. BUP gör nu en neuropsykiatrisk utredning som visar på djup depression med suicidförsök, lindrig utvecklingsstörning, autismliknande tillstånd, ADD. Flickan får medicin som hon har svårt att svälja oavsett hur den intas får flickan stora problem, då bestämmer sig föräldrarna att de behövs att de öppnar munnen och lägger ner medicinen i halsen på flickan. Något som efteråt fick flickan större problem att ta tabletter. Det upprepades under en längre period. Vid 17års ålder bestämmer sig familjen åter igen att flytta och efter bara några veckor har familjen fått nog av flickans utåtagerande beteende och bestämmer att hon får hämtas av socialen för att familjen ger upp. Flickan är en ung vilsen tonåring som inte vet hur hon ska handskas med livets stora krav pga de diagnoser som sattes på henne via BUP. Ingen tar ansvaret över att hon behöver lära sig vad de innebär och vilka insatser i samhället man kan få. Hon flyttar till ett utredningsboende och snabbt säger nu familjen ifrån att de har packat ihop flickans prylar....