My story.

Hello Ellen! Must ask if it is okay, did / you an eating disorder? Because you have written that at your instagram.  How long ago was that You dont need to answer!Hi! Yes I have a eating disorder and I have suffered with it since I was in seventh grade (I go year one in high school now). I've suffered from anorexia nervosa and also ortorexia nervosa. Today anorexia is better and I do not starve myself. I stop about 2 months ago. My eating disorder has been on and of since I ws in seventh grade when I didnt et at all. But it went better and I got proffesional help. For about 1 year ago I started to use birth control pills and those pills made me gain about 10 kg in less than 2 months without chanching my eating and exercise habits. This made me very sad and I felt disgusting and I started counting calories again and increased exercise. And the hell started and I was stuck in my eating disorder. I lived on about 300 - 700 calories a day as a maximum while I exercised both before and after school and burned between 1000 to 2000 calories a day. I isolated myself more and more. First I strted to say no to going out with friends and party and I went to the gym instead,  then I started to sy no to dinners with my friends, and then I  stopped seeing friends after school and my whole life ws based on planning and calorie counting and exercise. I had no energy to do anything and I felt incredibly bad, and I was depressed and the hours I didnt spend at at the gym did I spend in my bed asleep to avoid the pain. The pain of not feeling beautiful, the pain of feeling that I wasnt enough. If I had "to much" food I used laxatives, that made me feel better. I dropped kg after kg, and after 4 months I had gone down from 67 kg to 52 kg. My ribs stuck out the front of the chest and in my back and I didnt look nice and thin as I had planned, I was skinny and looked weak.I didnt see any friends for my whole smmer holiday (2 months) I simply had isolated myself completely. The only ones I have left is my boyfriend and my family which are the only ones who understands me and my friends got tired of the way I lived my life and left me. In september I got tired of the way I was living my life and I started eating more and I did cut down the hours I spent on exercising. And today, I see myself as a  healthy person an Ana has left my body and my mind. She still scream in my hed sometimes but I try to push her awy. She is not welcome anymore. I dont starve, i eat a healthy amount of calories (around 1500-2300 calories a day) and I have gained back my weigh and I look healthy.At the moment its only the ortorexia that Im struggelling with but Im getting better and better. Most people dont know about ortorexia so I write a short summary of the disorder that i found at wikipedia:  Orthorexia nervosa (also known as orthorexia) is not mentioned in the DSM, but was first used by Steven Bratman to characterize people who develop an obsession with avoiding foods perceived to be unhealthy. Orthorexia nervosa is believed to be a mental disorder. Bratman claims that in rare cases, this focus may turn into a fixation so extreme that it can lead to severe malnutrition or even death. Even in less severe cases, the attempt to follow a diet that cannot provide adequate nourishment is said to lower self-esteem as the orthorexics blame themselves rather than their diets for their constant hunger and the resulting cravings for forbidden foods.Symptoms of orthorexia nervosa may include obsession with healthy eating and emaciation, among other things. Orthorexic subjects typically have specific feelings towards different types of food. The obsession for healthy foods could come from a number of sources such as family habits, society trends, economic problems, recent illness, or even just hearing something negative about a food type or group, which then leads them to ultimately eliminate the food or foods from their diet. According to the abstract of a 2004 study quoted on PubMed, a service of the National Institutes of Health, "The analysis of the physiological characteristics, the social-cultural and the psychological behaviour that characterises subjects suffering from ON shows a higher prevalence in men and in those with a lower level of education"I get profisionell help and I visit the doctor regularly to make sure that I'm fine and healthy. I want to end this long post by saying to all the people who arent happy with themself that you are all beautiful as you are! You dont need to change your way of life (unless you are suffering of a extreme overweigt and need to lose weight to be healthy). If you recognize yourself in my description, get help as soon as you can. You dont want to be like me, I dont want ANYBODY to feel the pain that I have gone through. Everybody belives that being thin will make them happy (even I did that) but today I can honestly say that losing weight wont make you happy. I dont think that you can be totally satisfied with your look and the word "perfection" dosnt exist. What is the defenition of perfect? Yhe defenition of perfection dont exist in the human world. There is always something that you arnt happy with, a thigh gap dosnt make anyone happy. I promise you! Try to focus on what you like about yourself and you will for sure feel more happy about yourself. I've having problems with both my kidneys, and I dont get my period, which can lead to sterile. So please, believe in yourself and be strong. No one is worth the pain that an eating disorder is. I lost almost all my friends from elementary school and now in high school lots of people have talked behind my back cause Im not s  odrinary 16 yer old girl. But I have friends again and Im almost free from my eating disorders.Focus on being healthy and be thankful if you are. You are beautiful as you are. And never let someone make you think otherwise. Hej Ellen! Måste fråga om det är okej, hade/ du en äta störning? För du har skrivit det på din instgram. Hur länge sen var det? Du behöver inte svara! Hej! Ja jag har en ätsörning och har haft det sen jag gick i sjuan (Jag går ettan på gymnasiet nu). Jag har lidit av Anorexia nervosa och även ortorexia nervosa. Idag är anorexian bättre och jag svälter inte mig själv. Jag slutde med det för ca 2 månader sedan. Ätstörningen kom från coh till sen jag gick i sjuan då jag inte åt överhuvudtaget och var väldigt smal. När jag sedan för lite mer än ett år sedan började äta p piller så fick jag fel sort och gick upp närmare 10 kg på mindre än två månader trots att jag tränade och åt exakt likadant som jag gjort hela tiden. Detta gjorde tt jag blev väldigt ledsen och jag mådde jätte dåligt och jag började räkna kalorier igen och ökade träningen. Det var då helvettet började igen och jag var fast i min ätstörning. Jag levde på ca 300 - 700 kalorier om dagen som max samtidigt som jag tränade både innan och efter skolan och brände mellan 1000-2000 kalorier om dagen. Jag isolerade mig mer och mer och tillslut, det började med att jag slutade följa med tjejerna ut och festa och valde att träna istället, sen slutade jag följa med på tjej middagarna, och jg slutade träffa kompisar efter skolan och mitt liv gick i stort sätt ut på att planera och räkna kalorier och träna överdrivet mycket. Jag hade tillslut ingen ork till att göra någonting och jag mådde otroligt dåligt och var deprimerad och de timmar som jag inte spenderade på gymmet sov jag för att slippa smärtan. Om jag hade ätit "för mycket" så använde jag mig av laxermedel för att känna mig bättre. Jag tappade kilo efter kilo och efter 4 månader hade jag gått ner från 67 kg till 52 kg. Mina revben stack ut både fram på bröstet och i ryggen och jag såg inte fin och smal ut som jag hade planerat, jag var mager och såg svag ut. Sliten. Hela sommarlovet gick ut på att träna. Det här sommrlovet var första gången jag inte träffade kompisar överhuvudtaget. Jag hade helt enkelt isolerat mig helt. De jag har kvar är min pojkvän plus familj vilka är de enda som förstår då mina vänner tröttnade på mitt sätt att leva. I september tröttnade jag på mitt sätt att leva och jag började äta mer och drog ner på träningen rejält. Och idag så tycker jag själv att jag är frisk från min anorexia och jag svälter inte mig själv längre och jag har gått upp i vikt och ser hälsosam ut. Nu är det endast ortorexin som jag kämpar för att bli frisk ifrån. Det är inte många som vet vad det är så jag tänkte skriva en kort sammanfttning som jag hittade på wiki. : "Ortorexi betecknar en fixering vid en "hälsosam" livsstil, präglad av tex överdriven träning och nyttigt ätande. Ortorexi har likheter med och överlappar till viss del med ätstörningarna, framför allt Anorexia nervosa, men är mera att betrakta som ett överdrivet uttryck för rådande samhälleliga trender och värderingar. En ortorektikers mål är att vara den ultimata hälsosamma människan. Den ortorektiska individen känner sig misslyckad och otillfredställd om han/hon inte har uppfyllt sina stränga och oftast högst orealistiska mål avseende träning och kosthållning. Medvetenheten om födans näringsinnehåll är mycket hög och används för att "kontrollera" födointaget. Han/hon kompenserar nästan alltid ett "för stort" kaloriintag med att öka mängden träning. Ortorektiska individer har egna definitioner av vad som är "hälsosamt". Dessa definitioner kan ändras så fort en ny diet eller livsstil omtalas. Gärna, som sagt, från tidningar eller böcker.Det blir oftast svårt för en ortorektisk individ att bibehålla ett normalt socialt liv eftersom de inte kan äta samma mat som sina vänner, måste träna ofta och ha kontroll över sin vardag. Eftersom kosten är så strikt kontrollerad och påverkad av teorier av vad som är nyttigt får oftast inte kroppen det den behöver. Till följd av detta minskar vikt, ork och den allmänna lusten. Oftast är det dock svårt att identifiera ortorektiker på grund av att de ser hälsosamma ut. Deras mål är som sagt inte att gå ner i vikt och om de minskar för mycket brukar de försöka gå upp till deras egna idealvikt. Identifiering av en ortorektiker kan ske genom att man beaktar känslo- och beteendemässiga förändringar som inte skiljer sig nämnvärt från övriga ätstörningar. Dock kan ortorektiker få fysiska symtom liknande överträning det vill säga bristfällig koncetntrationsförmåga, muskelvärk med mera."Jag får profisionell hjälp och jag besöker läkare regelbundet för att se att jag mår bra. Jag vill avsluta det här långa inlägget med att säga till alla osäkra individer där ute att du är fin som du är! Du behöver inte ändra på ditt utseende eller sätt att leva (såvida du inte är sjukligt över viktig och behöver gå ner i vikt för att bli hälsosam). Om du känner igen dig i min beskrivning så sök hjälp så fort du kan. Ni vill inte bli som mig, jag önskar INGEN den smärtan som jag har gått igenom. Man tror att man ska bli lycklig av att gå ner i vikt men det blir man inte. Jag tror inte att man kan bli helt nöjd och det borde inet finnas ett ord som kalls perfektion för perfektion existerar inte i den mänsklig världen. Det är alltid något som man inte är nöjd med, ett thigh gap gör ingen lycklig. Det kan jag lova er! Jag har fått problem med både mina njurar nu och jag får ingen mens vilket kan leda till att man blir steril. Så snälla ni, tro på er själva och var starka. Ingen är värd den smärtan som en ätstörning är. Jag förlorade nästn alla mina vänner från grund skolan och nu på gymnasiet har jg haft det lite jobbigt då det har varit mycket snack bakom min rygg då jag inte lever på samma sätt som de flesta 16 åringar gör. Satsa på att vara hälsosamma och var tacksamma om ni är det. Du är fin som du är. Och låt aldrig någon få dig att tro något annat.