My operation story.

  Nu är jag hemma och opererad. Jag kom till Proforma clinic på Södermalm igår morse strax innan klockan 8 på morgonen. Jag blev direkt tilldelad det rum som jag sen skulle få bo i över natten tillsammans med en annan tjej. Där fick jag också ombyte till morgonrock och tofflor och lite hälsopapper som jag skulle fylla i samt fick lite piller mot åksjuk och smärtstillande. Strax därefter kom kirurgen in, Carl-Johan. Han ritade lite på mitt bröst och kollade läget och sedan kom en narkosläkare och hämtade mig.   Jag fick en liten mössa för håret, hade på mig trosorna jag kom i men i övrigt hade jag inget mer på mig. Jag fick lägga mig i operationssängen med armarna rakt ut i en ställning, blev nedbäddad med duntäcke och fick en nål inkörd i höger armväck, in med något sömnigt och sen sov jag.   Ca 1 timme senare låg i på uppvaket. Jag hade väldigt ont, jag låg där helt orörlig och tårarna bara rann och rann. Jag fick en morfinspruta, hade fortfarande så ont att tårarna bara rann, fick en till och en till, efter tre stycken så var smärtan hanterbar och jag kunde föra en konversation men blev istället väldigt illamående. Jag blev inrullad på mitt rum och hjälp i min riktiga säng. Jag mådde fruktansvärt illa och fick två sprutor i amen mot det också och slumrade till en liten stund till.  Sen resten av dagen var egentligen bara hemskt jobbig, jag har nog aldrig haft så ont i mitt liv (då vill jag ändå påpeka att jag för några år sedan bröt armen så illa att det blev en 4 timmar lång operation och 4 nätter på sjukhus, detta var värre). Jag fick sammanlagt 7 sprutor morfin samt 6 eller 8 citodon (kommer ej ihåg) och hade fortfarande riktigt ont och kunde inte sova på hela natten, låg vaken till klockan 4 på morgonen och vaknade vi 6 igen. Kirurgen berättade dock att operationen hade gått bra men att jag hade så ont för att jag själv innan knappt hade någon bröstvävnad, allt var väldigt tight och det var ett tjockt lager av muskler att skära genom (jag la inplantaten bakom) och att ja, det gör helt enkelt jävligt ont. Tjejen jag delade rum med hade dock inte alls lika ont och var så pass pigg att hon kunde hjälpa mig både med mat och upp och ner i sängen, en riktig ängel!   Men idag då, jag blev hämtad av mamma på morgonen och vi var på apoteket och hämtade ut medicin som jag skulle ha. Lite smärtstillande och antibiotika. Idag är det lite tufft utan morfinet som hjälpte ändå helt okej. Jag har så ont att jag sitter på stolen och svettas medans jag skriver det här. Sitter jag upp eller står upp är det svårt att andas, ligger jag ner känner jag mig överkörd av en traktor och hela bröstet känns tungt. Eftersom att jag inte kunde sova inatt pga smärta så hjälpte mamma mig att bädda ner mig nu när jag kom hem, slutade med att jag låg i sängen och grät utan stopp tills jag faktiskt somnade en stund. Jag mår helt ärligt skit dåligt, men det är värt det. Brösten är väldigt svullna men av vad jag har sett i spegeln är jag väldigt glad och det är värt smärtan.    Nu ska jag krypa ner i sängen igen och Malin kommer strax och håller mig sällskap och kollar läget.   // Now I'm home after surgery. I came to Proforma Clinic in Södermalm yesterday morning just before 8 o'clock in the morning. I was immediately assigned to the room, I then would have to stay in overnight with another girl. There I was also changing into a bathrobe and slippers and filled some health papers and got some pills against sickness and pain relievers. Shortly thereafter the surgeon came in, Carl-Johan. He drew a little on my chest and checked the situation and then the anesthesiologist came in and picked me up.   I got a small cap for the hair, was wearing the panties I came in, but otherwise I had no more clothes. I had lay down on the  surgery  bed with my arms straight out in a position, got a nice blanket and a needle inserted in my arm, in with something sleepy and then I slept.   About 1 hour later I was in the recovery room. I had a lot of pain, I lay there motionless, and the tears just flowed and flowed. I got a morphine injection, still had so much pain that the tears just flowed, got another and another, after three injections of morfin  the pain was manageable and I was able to hold a conversation but instead became very nauseous. I was wrapped in my room and help in my real bed. I felt terribly ill and had two more injections in my arm fot the nauseous so I wouldn't have to throw up  and dozed off a little longer. Then the rest of the day was really just terribly bothersome, I have never had so much pain in my life (then I want to point out that  a few years ago I broke my arm so badly that I was on surgery for  4 hours and had to stay 4 nights in the hospital, this was worse). I got a total of 7 injections of morphine and 6 or 8 Citodon (will not remember) and still had really bad pain and could not sleep all night, lying awake at 4 am and woke up at 6 again. The surgeon told, however, that the operation had gone well, but I had so much pain to since before I had hardly any breast tissue at all, everything was very tight and there was a thick layer of muscle to cut through (I had my implants behind the muscle ) and that yes, it simply hurts like hell.The girl I shared a room with was not nearly as bad as I was and was so spirited that she could help me both with food and up and down in the bed, a real angel!   But today when I was picked up by mom in the morning and we were in the pharmacy and picked out the medicine that I would have. Some painkillers and antibiotics. Today it is a little tough since I can't have the  morphine that actually helped me a lot yesterday. I have so much pain that I right now sit on the chair and sweating while I type this. If  I sit up or stand up, it is hard to breathe, if I lie down I feel like I have been run over by a tractor and the entire chest feels heavy. Since I could not sleep last night because of pain my mom helped me to tuck me down in bed when I got home, I ended up lying in bed and cried without stop until I actually fell asleep for a while. I honestly feel crappy, but it's worth it. The breasts are very swollen, but from what I have seen in the mirror, I'm very happy and it's worth the pain.   Now I'm going to crawl back into bed and Malin will shortly come here and keep me company and check how I feel. //