Dude your so deep right now I can\'t even see you anymore.

This song is on repeat today, and yesterday and the day after.. Its been a favorite for a several years but I don't think I have understood the meaning of it till now. But I like it.  What hurts the mostWas being so closeAnd having so much to sayAnd watching you walk awayAnd never knowingWhat could have beenAnd not seeing that loving youIs what I was tryin’ to do.   Jag tror att jag håller på att tappa mig själv helt. Så hjälplös som jag känner mig just nu tror jag aldrig att jag har känt mig innan, de 3 senaste veckorna har det kommit upp grej på grej som inte är bra och idag på morgonen ännu en jobbig nyhet. Ni vet känslan när typ allt skiter sig men du är helt kontrollös och kan inte göra något alls för att förhindra att det händer? Ungefär så är det just nu. Sen att jag inte får gå till gymmet gör typ att jag bryter ner mig själv inifrån, det låter kanske helt galet. Men att gå från att träna en till två gånger per dag sju dagar i veckan till att inte få gå dit alls är en stor omställning.    Gymmet är mitt happy place. Eller det finns nog ingenstans som jag känner mig så hemma som på gymmet, inte ens mitt riktiga hemma känns så hemma. Sen mina kilkompisar den där sommaren jag nämnde en gång tidigare när jag pratade om min tatuering (ni kan läsa HÄR) våldförde sig på mig i min egen säng så har hemma faktiskt inte varit lika hemma längre. Men i vilket fall, att inte få gå till gymmet och koppla om tankarna är jobbigt. Jag behöver det för att fungera som en normal människa, jag skulle vilja riva att ett riktigt djävligt pass som tröttar ut mig till max, låter kroppen vilja falla pladask på marken och se stjärnor framför ögonen och inte känna något annat än pulserande muskler under huden, inga känslor. Bara jag, min musik i mitt headset och gymmet. Två veckor till. Två veckor. Men jäklar, det känns långt bort. Särskilt idag.     // I think I'm losing myself completely. As helpless as I feel right now, I believe that I have never felt before, the past 3 weeks, it has come up thing on the thing that is not good and this morning I got more hard news. You know the feeling when everything is fucking up but you are completely REINLESS and can do nothing to prevent it from happening? Something like that it is right now. And the fact that I can't  get to go to the gym is making me tearing myself down form the inside, it might sound crazy. But to go from training once or twice a day seven days a week to not get to go there at all is a big change.   The gym is my happy place. Or there's probably nowhere that I feel so home as in the gym, not even my real home feel so at home. Since my guy friends that summer I mentioned once before when I talked about my tattoo tried to rape me in my own bed at home my home  actually isn't  equally home in the same way. But in any case, not being able to go to the gym and put my thoughts and emotions away are tough. I need it to function as a normal human being, I feel I need a real heavy session  that fatigues me to the max, let the body wanting to fall flat on the ground and see stars in front of my eyes and not feel anything but pulsating muscles under the skin, no emotions. Just me, my music in my headset and gym. Two more weeks. Two weeks. But damn, it feels far away. Especially today. //