MY WEEK

Allt började den 11 augusti. Klockan 13.00 åkte bussen och jag var taggad till tusen.  Med "lite" för mycket packning hade jag och Beata släpat oss till prästgården, svettiga och trötta. Därför tyckte jag att det inte var mer än rätt att trycka i sig godis så fort man hade satt sig inne på bussen. Nu väntade en 24 timmars lång resa! Först åkte vi genom fina soliga Skåne, sedan tog vi en liten skrutt färja över till grannlandet Danmark. Min åksjuka blev inte bättre av att det gungade... Jag blev lite orolig över hur resan skulle bli, med tanke på att det var "några" timmar kvar...  Vi åkte genom platta Danmark... och kom fram till ännu en färja, över till Tyskland. När natten började inta form stannade vi till på en mack, där vi borstade tänderna (och gick på en cool toalett). Sedan var det dags att sova! Min älskade bästavän Beata sov i mitt knä under natten, så mina skinkor somnade och jag fick lite nackspärr. Men det gjorde inte så mycket, för där ute lös stjärnorna så klart och allt var vackert.  Vi körde på Autobahn och jag trodde att vi skulle dö. Jag vågar inte ens tänka på hastighetsmätaren...   När vi sedan vaknade upp var vi i Frankrike! Efter 24 timmar var vi framme i Taizé!  Jag kan inte direkt säga att första intrycket var så bra. Kvavt, lång lång matkö, inget lyse på toaletterna och människor som sjöng överrallt. "VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ?"    Efter lång väntan fick vi våra tält och allt blev genast mycket bättre! :D   Jag har träffat underbart folk och sett så vacker miljö! Saknar allt.  Jag är så glad över att jag gjorde denna resan ihop med min underbara bästavän Beata! Jag har också kommit närmre en väldigt fin tjej som heter Linnéa och så har jag träffat den tuffaste bruden någonsin, Emmy <3 Sen har jag träffat en massa annat fint folk :D (även om inte alla ville vara med på bild;)   Att lämna detta paradis var tufft, jag grät och grät. Idag var det en vecka sedan jag åkte hem, och jag har ännu inte släppt det. Men det blir lättare ju längre tiden går :) Resan till Taizé har gett mig så mycket, många många fina minnen och vänner. Den har också öppnat mina ögon för min framtid, jag ska ut och resa och träffa folk från världens alla hörn!   Nästa år, ska jag dit igen<3