XXX

Det tog mig lite längre än jag hade förväntat mig att hitta tillbaka hit. Mitt nya korsband och jag har blivit riktigt goda vänner, mycket tack vare ett gott humör och tron på att allt kommer bli bra. Sjukgymnasterna kallar mig "ailien" och det är alltid trevligt så länge det har en positiv klang. Jag ligger väldigt bra till med rehab, flera veckor i förväg trots att jag opererades bara 3 veckor och några dagar sedan. I övrigt börjar allt sakta men säkert sjunka in i tankarna och accepteras mer och mer. Jag minns fortfarande första träningen mitt första år på college. Nervositeten, och gråten i halsen på grund av extrem hemlängtan har vändts in till så mycket kärlek och tro på mig själv. 3,5 år senare. Jag har lärt mig så mycket om mig själv. Jag har blivit en så väldigt stark version av mig själv. Ingenting kan knäcka mig nu.       It took me longer than i expected to find my way back here. My new ACL and I have become good friends. A positive attitude is to thank for the speedy progress. The trainers call me "the ailien", and as long as it is a positive you won't find me complaining about it. I'm far ahead with rehab, weeks a head in fact, considering I'm only 3,5 weeks out of surgery.   In addition, things are slowly starting to think in. Being a NARP for example. I can still remember the first practice at CCU, my very first year of college. Being so nervous and heartbroken because of missing home is something that has turned into so much love and strenght. Now, 3.5 years later, I have learned so much about myself. I have become the strongest version of myself, and nothing can break me now.