Run Fia Run

Förkylt och jäkligt är det här. Kliar i, och slår lock för öronen stup i kvarten, halsen kliar och näsan rinner. Öronen är nog värst...kan höra mig själv när jag pratar, fast liksom innuti huvudet. Hur som helst, väldigt irriterande.    Har fått börja springa, eller ja, jogga. Blandade känslor. Oerhört kul, har saknat att kunna röra mig som en normal människa igen. Ni vet, springa in för att undvika spöregn och sånt. Men ibland jobbigt, det har varit sådär att komma hem dyblöt med ursäkten att "jag kunde ju inte ens jogga, och det började regna när jag var halvvägs". Har hänt typ 10 gånger under dessa 13 veckor som passerat sedan operationen. Nu måste jag börja lista ut vad jag vill med livet. Nu när jag nästan är tillbaka där jag var.    Sista terminen på college, känns konstigt faktiskt. Pratade med min vän Morgan här om dagen, och vi minns båda två den där första dagen av preseason som freshmen - 3,5 nästan 4 år sedan nu. Wow. Känns ändå skönt att få bli vuxen äntligen, tjäna sina egna pengar och göra lite vad man vill med livet. Och bara njuta. Jag är nyfiken på vad livet har att erbjuda.