VARFÖR LÄXOR? SKOLAN FÖRST!

Hej kära vänner! Ja, som ni kunde läsa er till i rubriken kommer detta inlägg att handla om SKOLAN. Det är ju nämligen så att jag läser till att bli mellanstadielärare, och får då varannan vecka hem olika tidningar från Lärarförbundet i brevlådan. Ofta är de väldigt intressanta och roliga att läsa. För ett och ett halvt år sedan (lite drygt) hade jag min första VFU på en väldigt bra skola. Jag trivdes och gillade det upplägg lärarna arbetade efter där. De jobbade väldigt mycket med EPA-modellen som innebär (för er som är lost utanför skolans område), E står för eget tänk, P står för par tänk och A står för alla (alltså helklass). Så vet ni vad EPA handlar om när jag förkortar det sedan. En väldigt bra modell när de hade genomgångar, eller skulle komma fram till något svar på olika sätt. Dessutom en modell som jag brukar använda på skolan när jag vickar där, ibland ser eleverna helt frågande ut (??!!) och jag undrar då vad deras lärare har tänkt med, haha, alla borde använda EPA modellen för jag anser den vara sååå bra! I alla fall, så som sagt på min VFU reagerade jag väldigt positivt på det mesta, vilket var väldigt roligt, eftersom flera kom tillbaka och var så missnöjda med deras. Älskade att få bli nöjd och ha så kul där med kurskamrater och så! Något jag dock reagerade negativt på var hur mycket läxor barnen fick med sig hem. Det var matte, svenska och engelska varje vecka. Alla läxor till just fredagen. Och jag tycker faktiskt att det här med läxor är ett väldigt gammal modigt tänk. Behöver verkligen barnen läxor? Varför ger vi dem läxor? Hur tänker vi när vi ger dem läxor? Vad vill jag (som lärare) få ut av det? På första frågan om barnen behöver läxor svarar jag nej. De behöver verkligen inga läxor, de spenderar mer än hälften av sin vakna tid i skolan och kanske lite därtill (eller mycket) på fritidshemmen. När de sedan kommer hem ska dem stressa till träningar, gitarrlektioner, teater, träna på flöjtläxan, vara med kompisar och hinna umgås med sin familj. Är det då rimligt att vi (som lärare) ger barnen läxor från skolan dem ska hinna med att göra också?  Jag tänker att vi ger dem läxor för att befästa kunskap och repetera det som dem borde ha lärt sig i skolan (eller detta bör i alla fall vara syftet). Men de stackars barnen som inte har förstått på lektionstid då? Jag har väldigt svårt att se att dem ska förstå läxan hemma. Där föräldern kanske till och med blir irriterad för att dem inte förstår vad dem ska göra, eller så ställer föräldrarna upp talen helt fel, alternativt så åker miniräknaren fram och då var min läxa helt bortkastad (även barnets tid!)  Dessutom tänker jag på situationen för oss som lärare, visst är det väl ändå så att vår tid är väldigt dyrbar, och ofta väldigt maxad i schemat (upplever jag som vikarie, men ännu mer på VFU:n). Alltså vi har knappt tid till att hinna sätta oss ner vissa dagar. Det krävs en hel del planering inför och utvärdering efter lektionerna som gått. Mitt mål är att varje vecka, för varje dag känns ganska orimligt, att kunna planera veckan grovt och dessutom sedan få möjlighet att utvärdera veckan som gått. Då kommer jag inte hinna rätta tre läxor varje vecka, för min tid kommer inte att räcka till åt det. Då besparar jag mig själv dyrbar tid, tänker på eleverna som vill hinna ha någon fritid, och besparar dem kanske massor av tid, eller bråk hemma, samt flera tårar. För hur många har inte tjutit någon gång för att dem inte fattar läxan? Jag anser dock att vi som lärare måste ha underlag för att kunna sätta rättvisa betyg från åk.6, men det får man inte på läxor. Vi kan istället offra en lektion (eller en halv) varannan vecka till att befästa det vi ska ha lärt oss. Snabbt och enkelt, då får jag som lärare också kvitto på om eleverna lärt sig eller förstått. Något som också är väldigt bra, är exit-lapparna som cirkulerar runt om i Sverige för att få reda på om eleverna förstått vad vi gått igenom under lektionen. Säg att ni tillexempel haft genomgång om multiplikation och eleverna fått lära sig att det är faktor x faktor = produkt då kan du som lärare fråga "Hur skulle du beskriva multiplikation med ett uttryck?" Eleverna kan få svara faktor x faktor = produkt eller samma fast med tal 3 x 3 = 9, då vet du att dem har förstått vad du gått igenom med dem. Är inte dessa sätt bättre än läxor? Svärande föräldrar hemma för att ungarna inte fattar?  Jag retar mig liksom varje gång en unge får en läxa som den inte har förstått, det är VÅRT UPPDRAG att lära ut. Jag kommer ändå ha läst 240HP på universitet för att få med mig pedagogiska verktyg för att kunna lära ut mina ämnen (sv, eng, ma, so), så jag kommer faktiskt anse mig själv bättre än alla föräldrar som ej läst dessa högskolepoäng på universitet på att lära ut just mina ämnen. En förälder kan självklart förhöra på glosor, eller till prov, där eleverna har fått tydliga instruktioner till vad de förväntas att kunna. Dessutom har eleverna fått tid till att öva på detta under lektionstid i skolan. Ett sätt med glosor (främst i engelska då) kan vara att arbeta med dessa återkommande under en hel vecka på lektionspasset, memory, quizlet, meningsuppbyggnader, läsa texter i textbooken och översätta, då får liksom eleverna med sig detta per automatik. Och eleverna kan sedan själva välja om dem vill ta hem engelskan till föräldrarna för att klara av läxan, men jag som lärare har givit dem tid i skolan till att lära sig glosorna. Glosor är även sådant som kan tränas på väg till träningar, eller hem från skolan, barnen har ofta en mobiltelefon idag, skriv in glosorna där eller ladda ner quizlet appen och det är superkul för era elever/barn att lära sig glosor! Förutsatt att lärarna på skolan använder quizlet såklart. Nu är det förvisso längesedan någon unge grät för att dem inte förstår läxorna, men jag har många barn i min närhet och har haft i flera år, sedan jag började min lärarutbildning för ett och ett halvt år sedan, har det blivit mer attraktivt att fråga om läxor när dem inte förstår. Och jag hjälper gärna till, jag tycker ju att det är roligt med pedagogik liksom, samtidigt som jag blir förbannad på mina blivande kollegor där ute i världen. Jag känner liksom att det är så himla galet att barnen tvingas göra sådant som de ännu inte förstått. Jag har kusiner som tränar väääldigt mycket hela året om, självklart har de läxor också, som alla andra barn, kanske lite svårt i skolan för det inte är det roligaste dem vet - fullt normalt för 12 och 10 åriga grabbar. Min lillebror var likadan, jag känner liksom igen det där. Det är jobbigt att sitta still i skolan dagarna ut och dagarna in, behålla fullt fokus varje lektionspass som allt oftare är uppåt 60-80 minuter idag, redan i fjärde klass. Med 20-25 minuters rast en gång per dag, annars gärna 5-10 minuter. Klart att dem inte behåller fokus hela dagarna då!! I alla fall så har min moster flertalet gånger skickat till mig på snap "Hur ska jag göra?? Ungen gråter för att han inte kan...." och jag lider SÅ mycket med dem. Från skolan till klubben (deras fritids) till träningspasset och sedan hem, duscha, äta mat och så ska dem göra läxor då också. Det har dock varit väldigt oklart om skolan erbjuder läxhjälp - men den ligger säkert för sent för att hinna med deras träningar. Självklart tycker jag som blivande lärare att skolan går före träning, samtidigt som allt fler unga blir för stillasittande, så känner jag att det är viktigt att dem får möjlighet att aktivera sig på fritiden! Vissa barn mår väldigt bra av att göra det, och jag tror mina kusiner är sådana. Dem älskar när jag är där och väljer att följa med dem till träningar eller tävlingar/matcher. Det lyser liksom i ögonen på dem av lycka att jag intresserar mig av deras fritid, trots att jag är en väldig fotbollsfantast och älskar den sporten klart mest, så kan jag hänga med till skidbacken eller ett pass i gympahallen. Och det är minst lika kul ju! Det är inte bara min moster som hör av sig om ungar som inte fattar läxorna... Det finns flera fotbollstjejer som också gärna hör av sig när dem inte förstår sina läxor, och fortfarande är det så obegripligt för mig att lärare skickar med läxor till eleverna som dem inte förstår. Jag har fattat att dem går igenom detta på lektionstid - men idag verkar det vara pinsamt att säga att man inte förstår i klassen också. Hur kan vi som lärare jobba bort en sån sak för att få ett bättre och mer öppet klimat i klassrummen? Svårt. Väldigt svårt. Blir tacksam för den som har någon lösning på detta, om man vill dela med sig. Vi måste också få eleverna till att våga misslyckas öppet i vårt klassrum - att misslyckas är ju liksom en väg fram mot framgång. Jag tror inte det finns någon som nått framgång som haft en spikrak väg dit. Självklart är det tufft att lyckas, krävs några tusen misslyckanden på vägen dit, och det måste vara okej. Alla måste få lära sig det. Det är inte pinsamt att misslyckas - det är mer pinsamt att inte misslyckas i så fall - även om det inte ligger någon skam i något.  Finns så mycket att arbeta kring och sträva efter i detta yrke - blir vi nånsin färdiga lärare? Blir vi någonsin fullärda kring vad som krävs? Jag tror inte det. Varje dag dyker det upp en ny lärdom, så även redan på universitetet, för nog håller jag inte med våra föreläsare i allt dem säger och visst blir jag ibland förvånad och tänker att "Wow, det där måste jag testa om det funkar!!" Så olika från gång till gång. Och det är egentligen rätt häftigt.  Oj, vilket långt inlägg detta blev... men jag kände verkligen att jag behövde bena ut mina tankar lite. Och berätta för er alla att jag i framtiden tänker vara med och jobba för en #läxfriskola (!!) Jippie!! Håller ni med mig? Lämna en kommentar eller tryck i det röda hjärtat! Håller ni inte med mig? Lämna gärna en kommentar och berätta varför. Så det var allt för denna gång, nu ska jag drunkna vidare i mina kursböcker, äta lunch och packa väskan - för nästa stopp blir ÅTVID. Vi hörs!! PUSS/F