LIVET

Idag efter en lång dag i skolan så kom det bara massor av tankar flygandes i mitt huvud. Och jag kände att jag behövde bena ut de för att få någon struktur i dem. Ja, jag vet, det är typ det jag har min blogg till - men jag känner att jag måste skriva för det är ända sättet för mig att sedan kunna släppa och gå vidare. Så läs om ni vill, jag tvingar aldrig någon.Men i alla fall de tankar som fladdrade igenom min hjärna idag handlade om livsbeslut och vänskap, där jag hela tiden, typ, fått börja om på nytt. Många gånger har jag tyckt att det har varit skönt och kommit lägligt i livet, men nu vet i tusan alltså. Första gången jag bröt upp och tog mitt kanske största livsbeslut ever, var när jag bestämde mig för att dra till alperna helt själv. Då kom det väldigt lägligt med en tuff separation i bagaget, och det tog tid att verkligen bena ut det, skapa trygga vänskapsrelationer och sånt. Men sedan när jag väl hade gjort det, så var det såklart dags att åka hem till Sverige igen, där det skilde flera mil oss emellan och det blev allt svårare att ses på bara en fika. You name it. Men på något sätt är det som att jag inte har gjort annat än att tagit livsbeslut och brutit upp relationer efter det. Jag känner ändå en viss stolthet i det hela jag har gjort efter min gymnasietid, på något sätt så har det ändå bildat mig som människa. Även om gångerna är många som jag tvivlat på om det verkligen är rätt val att göra i rätt tid. Så gjorde jag även innan min andra vintersäsong. Och innan alla mina jobb jag hoppat på därefter. Samt innan jag i höstas beslutade mig för att bryta upp ännu en gång. I höstas var jag så nöjd och belåten med allt jag hunnit göra efter gymnasiet så att jag bestämde mig för att ta tag i en dröm som på något sätt vuxit fram under tiden jag jobbade inom barnomsorgen. Hade någon sagt till mig under mitt sista år på gymnasiet att jag de kommande åren därefter skulle hoppa på ett uppdrag som ledare till ett ungdomslag i ÅFF, eller att jag slutligen skulle hamna inom skolans värld som mellanstadielärare, så hade jag nog uppriktigt sagt tittat på dem som om de vore dumma i huvudet och kanske kläckt kommentaren:"att nähädu, jag ska bli rik"Idag inser jag att rik hade en helt annan betydelse för mig när jag var 19 år än vad den har idag. Jag skulle nämligen då bli rik på pengar, driva ett eget företag och bli som Blondinbella typ. Idag kan jag då säga att definitionen av rik för mig är helt annorlunda, att känna sig rik idag handlar mer om att ha nära omkring sig som bryr sig, stöttar och finns där när man behöver dem, att ha ett bra kontaktnät och att känna den magiska känslan att det är så galet roligt att gå till jobbet varje dag. Det sistnämnda värderar jag idag så högt att mina ord nog inte ens kan beskriva det nog för att ni ska förstå. Men efter att ha varit på ställen där jag vantrivts, så förstår man desto mer att det är viktigt att må bra på sin arbetsplats. Jag menar, man ska ändå spendera 40 timmar i veckan på den. Och dessutom ska man älska det man gör, för då blir det så mycket roligare! Kom ihåg det kära vänner. Därför kände jag idag när dessa tankar korsade min hjärna, och säkert gjorde den lite förvirrad i det hela, att jag är så GALET rik! Och jag älskar det! Rik på min senare definition. Det är helt galet verkligen. I AM BLESSED.