Funderingar

Snart stundar ett sportlov... vecka 7,8,9 och 10 runt om i alla våra svenska skolor. Jag hoppas verkligen innerligt att alla barn får åtminstone en dag ledig under lovet, att bara vara, slippa ställa klockan, och kanske hitta på något roligt. Jag lovar att dem behöver det! I vårt land har vi upp till 8 års ålder på våra barn rätt att ta ut föräldradagar, hos flera föräldrar brinner dessa dagar inne?! Hur är det möjligt? En arbetsgivare har idag inte rätt till att neka dina föräldraledighetsdagar, utan måste kunna lösa det med annan arbetskraft om det så behövs, och ändå brinner dagarna inne? Hur självupptagna är folk? Är de medvetna om att dagarna när barnen är små aldrig kommer tillbaka? En dag föräldraledighet kan man kanske kosta på sig under barnens sportlov. För under påsklovet är det ju ofta en sammanhängande påsk (vilket innebär lediga, röda dagar för många föräldrar). Jullovet innebär också röda, lediga dagar för många föräldrar och sommarlovet innebär semester för många (ofta 4v. sammanhängande - vilket man i Sverige har rätt till att få om man önskar det). Sportlovet och novemberlovet är de två loven som inte ligger i samband med ledighet - och då kanske man ska kosta på sig att ta ut de här föräldradagarna - eller semester om man så vill...Jag är själv så glad, att mina föräldrar fixade och roddade så att vi kunde få vara lediga långa delar av våra lov när vi var små. Det krävdes dock ibland mor- o farföräldrar till hjälp, men de löste lediga dagar åt oss, som var så välbehövligt, när de ändå var tvungna att jobba. Oftast eller typ alltid var det mamma som var hemma med oss som små eller på lov. Pappa jobbade jämt (vad jag minns) och när han kom hem så åkte han direkt till fotbollsträningen (detta så länge han jobbade 7-16). Sedan blev han egenföretagare och arbetade desto mer - dock vid denna tid så reste vi desto mer - på loven och även när det inte var lov. Jag tror inte att barn senare i livet lider av att vara på förskola eller fritidshemmen under lovperioder - jag vet bara att det märks så tydligt vilka barn som fått lite ledighet och vilka barn som varit 100% under även lovveckorna. Jag förstår att föräldrar behöver jobba, men jag förstår inte att de behöver göra det till varje pris. När barnen är i förskoleverksamhet kanske man ska passa på att ta andra dagar än loven som ledighet (av erfarenhet vet jag att loven brukar vara lite lugnare), men när barnen sedan kommer upp i skolåldern så gäller skolplikt och då kanske det är värt att offra någon eller några dagar ledig när barnen inte måste gå till skolan...? Eller tänker jag märkligt? Kanske flera som reagerar på detta och känner att "va tusan jag kan inte ta ledigt med barnen.... sluta ge mig ångest." Det är absolut inte min avsikt, men jag tycker vi lever i en stressad värld, som borde kunna bli mindre stressig. Mina föräldrar är inga akademiker, men har trots det kunnat rodda runt tre barn, med fritidsintressen, lediga lovdagar, resor och annat. Visst har det krävts mycket jobb för att få inkomster och hushållet att gå runt och lite till, men de tog på den tiden vara på att hänga med deras barn och se dem växa upp. Idag känns det som att många är så självupptagna av allt annat och det gör mig ledsen. Mina barn kommer ju alltid (pga att jag ska bli lärare) få vara lediga på loven, eftersom att jag är ledig under loven och inte får/ska lämna mina barn på förskolan som barnvakt till mina ungar när jag är och roar mig. För även så ser världen ut idag - vi lämnar våra barn på en förskola som egentligen har alldeles för många barn per avdelning - inte föräldrarnas problem såklart, men jag tänker ändå att det är föräldrarnas problem. Förskolan är ett erbjudande till alla föräldrar under den tiden dem är på jobbet. Inte under den tiden de fikar med vänner, går på AW:s, till frisören, åker o handlar osv osv. VARFÖR gör föräldrar detta utan att ta med sina barn eller utan att ha hämtat hem dem från förskolan?! De slutar tidigare en fredag för att gå till frisören o sen åker till förskolan o hämtar ungen 10 minuter efter hämtningstiden....som om vi som pedagoger inte skulle märka något? Undrar bara. Man har sett så mycket konstigt i sitt liv, och jag vill, när jag tänker på detta, skicka en stor eloge till alla de föräldrar som faktiskt gör såna här saker med deras barn och hämtar dem från förskolan innan de gör något annat efter jobbet! TACK FÖR ATT NI FINNS! Jag hoppas att många fler i vårt samhälle tar efter er, men tyvärr ser det ut att bli tvärtom. Därför röstar jag för stämpelklocka i förskolan - då slipper säkert 30 barn vara 50 timmar i veckan på förskolan - garanterat. Och en mamma skulle garanterat strunta i de 15h/v de blir erbjudna när de är mamma-lediga. Alltså, jag menar hur kommer man ens på tanken att lämna bort det äldre syskonet i några timmar varje dag för att vara hemma med den nyfödda? Varför har man inte sina barn hemma? Tror man att dem mår bättre av att vara med förskolepersonalen (som är HELT FANTASTISK btw!)? Varför gör dem det? Alla vet väl att när man ramlade och slog sig som liten ville man bara ha en tröstande kram av mamma eller pappa... Och hur tror ni att barnet känner sig när det blir bortlämnat och vet att mamma går iväg hem igen med lillebror/lillasyster? Jag kan lova att det inte finns en unge som hellre vill till förskolan än att vara hemma med sin mamma och sitt syskon.Och ni tänker säkert att min unge trivs ju så bra på förskolan....absolut, det gör hen garanterat - MEN det finns SÅ mycket forskning som visar på att barn mår mycket bättre av att vara hemma än på förskolan - speciellt under sådana här omständigheter. När föräldrarna arbetar är en annan sak - men är ena föräldern hemma så förstår jag INTE (kommer aldrig göra!) varför man lämnar bort storasyskonet i några timmar per dag? Är man seriöst så lat så man inte orkar gå till lekparken och aktivera sig i några timmar varje dag? Allvarligt?! Detta är så sjukt tycker jag - om man som människa tänker såhär så ska man inte skaffa barn eller absolut inte fler än ETT. Varenda människa jag känner som arbetar inom barnomsorgen har varit hemma med deras barn, och alla syskon när de skaffat fler, men flera akademiker i andra yrken har valt att lämna bort syskon till förskolan. Ja, ni kanske fattar vilken typ av människa jag kommer bli... aldrig kommer jag att göra mig i ordning för att lämna min unge 8-11 5dagar/v eller 8:30-13:30 3dagar/v. ALDRIG. Jag vill gärna ha barn och helst fler än ett. Men jag vet att jag kommer jobba innan första barnet (för att få budget) och antagligen mellan första och andra, och säkert mellan andra och tredje om jag väljer att skaffa tre barn. Då kommer man ju älska de månader man har hemma med spädbarn för att vila upp sig och hitta på roliga saker med barnen. Kanske lättare med det sistnämnda när man skaffar unge nummer 3, för då har ju de äldre syskonen varandra att leka med, men ni fattar... Jag får väl aktivera mig lite med syskonet då om vi hittar på något, eller ta med någon kompis till ungen - så svårt kan det ju ändå inte vara. Detta tänker jag bara nu, men det blir säkert helt annorlunda när jag skaffar ungar sen, haha. Men en sak vet jag helt säkert och det är att jag tänker ta tillfälle i akt att spendera varenda ledig dag jag har med mina små kids, för dem kommer jag att älska så villkorslöst att det inte kommer finnas några bättre människor på denna jord att umgås med.Dessutom vill jag skicka med ett klipp till er alla att titta på... nästa blogginlägg kommer jag att diskutera detta, titta gärna och läs mina tankar kring detta ämne om någon dag på bloggen!! TV4 Nyhetsmorgon