En sån natt

Sen dom där nätterna har det hänt så mycket! Mina fingar räcker inte ens till för att räkna hur många livskriser jag gått igenom efter det. Kanske är det bara en gigantisk, fast livet kraschat flera gånger om i denna kris. Dom som vet, dom vet, och dom som inte vet får vara lyckligt ovetande om min livskris. MEN de behöver inte vara ovetandes om hur många gånger denna vänskap räddat mig från att ge upp. Egentligen är jag nog för feg för att ge upp helt, men så många gånger som jag det senaste året bara legat på ett badrums- eller hallgolv och bara försökt andas lugnt så kanske människor skulle förstå.  Jag hatar med all rätt när människor säger till mig ”Shape up, livet blir inte bättre för du tycker synd om dig själv!” Tycker synd om mig själv? Tror folk på allvar att jag med flit får chippa efter andan på ett badrumsgolv?? Idag hände det igen. Utan anledning, egentligen, och utan förvarning om vad som komma skulle....  När det händer ringer jag alltid av någon anledning till min mamma, fast jag vet att hon inte kan göra något. Men hon är väldigt bra på att bara lyssna ibland och få mig lugn. Idag ringde jag henne inte, för jag ville inte störa, det har ju varit en bra tid i mitt liv. Jag har haft en fantastisk vecka med många härliga människor omkring mig och jag borde därför må bra. Men min kropp pallar tydligen inte ett litet bakslag som kom ikväll. Vad det var vill jag inte dela med mig av mer än till mina närmaste som undrar...  Men ni undrar säkert varför detta inlägg kommer här då, och jag ska vara ärlig att säga att egentligen behöver jag bara skriva av mig, så får ni läsa om ni vill...Först vill jag bara säga att jag har världens mest fantastiska människor runt omkring mig här i Jönköping!! Men alla som någon gång har haft en bästis som inte bor i samma stad vet hur det är. Ja ni vet dom som man på något sätt delat sina typ djupaste hemligheter med... Om ni har det så vet ni hur känslan är, tudelad varje dag. Det finns INGA förutom min familj, som jag saknar SÅ MYCKET när jag inte är på topp. För det finns inga som bara ler mot mig och säger att livet kommer att ordna sig när jag som mest behöver det. Vi har inte hunnit lära känna varandra så pass bra än. Det tar liksom mer än ett år att göra det. Ändå så ljuger jag SÅ OFTA för mig själv om att allt är såå bra på ytan. Det måste alltid se så perfekt ut utåt. Jag har alltid varit en sån typ. Jag gråter oftast alltid i min ensamhet eller med mina familjemedlemmar. Egentligen så kan man säga som så att OM jag gråter i vänners närhet så mår jag riktigt kasst. Det är liksom få gånger fasaden brister. Jag älskar ju att skratta och ha roligt, även när jag mår som sämst inombords. Men ibland brister det och då är det allvar. Ni har alla säkert haft kompisar som börjar tjuta lite varstans o lite var dag, gärna på fyllan och aldrig i nyktert tillstånd. Då fattar ni nog vad jag menar. Hur äkta känns det liksom. Jag skulle gärna gråta någon gång om dagen om jag kunde, men gråter nästan bara någon gång i månaden. Blir däremot arg flera gånger i månaden och besviken likaså, men det övergår ganska sällan i gråt liksom.  Men i alla fall... med detta inlägg ville jag egentligen inte säga att jag är ledsen. Jag ville mer säga att jag är väldigt glad över att de här två fortfarande vill vara en del av mitt liv. Trots alla (alltså det är så många) livsproblem och historier de får lyssna på, tårar de torkar och alla galenskaper jag låter dem genomlida. Dessutom för alla mil som sedan dom där dagarna överst, skilt oss åt. Herregud. Nu blir jag bölig. Jag kan inte beskriva, för mina ord räcker nog inte till, hur tacksam jag är över att få hänga och spendera alla roliga och tråkiga dagar i livet med er! Det är bäst!!! och jag vill gärna göra det många år till ❤️😘Jag saknar liksom att hänga, gå PW:s, ta en kaffe, luncha eller bara mysa och dricka vin med er VARENDA DAG JAG ÄR I JÖNKÖPING.Life is not fair känner jag mest, även om jag vet att avståndet inte spelar någon roll så är det bara väldigt jobbigt ibland. För ibland behöver man bara göra något NU och inte om två eller tre veckor... Aja, nu borde jag försöka sova! Klockan ringer tidigt imorgon... Godnatt ❤️