Det kommande livet som lärare parallellt med föräldraskapet...

Jag tycker faktiskt att den här bilden är väldigt talande för oss som jobbar inom skolans värld, eller på något sätt stöter på ungdomar och barn i deras fritidsintressen.Självklart (och jag skriver självklart för att det är självklart!) så har alla vuxna som vistas i barnen och ungdomarnas närhet varje dag ett ansvar. Det är självklart för oss alla tror jag. Men det ansvaret kan inte sluta efter skoltid eller efter fritidsaktiviteten - det ansvaret måste fortgå även hemma. I skollagen står det att alla som verkar innanför skolans väggar ska hjälpa till att fostra goda samhällsmedbogare, alltså står det att vi som jobbar där också skall hjälpa till att uppfostra alla elever vi stöter på. Jag tänker att vi hjälper till med fostran både på skoltid och i fritidsaktiviteterna, för på något sätt är det ju det det handlar om - hela tiden - att fostra nya medborgare till vårt land. Men detta kan också bli alltför påtagligt ibland och alltför tufft. Jag menar, hur många föräldrar har 24 barn hemma som de ska fostra? Ganska få i vårt samhälle tror jag. I en klass, alltså ur en lärares perspektiv, är detta mer än vanligt. 24 elever som de ska fostra, ibland fler ibland färre, till goda medborgare för det står i lagen. Men då tänker jag såhär - att kanske kan föräldrarna klara av att uppfostra sina barn och lära dem hur man beter sig mot andra, lite bättre, eftersom de alltsom oftast har färre än fem ungar att göra det med. Alltså en fjärdedel max, av vad vi lärare har att ta hand om. Jag menar, någonstans måste det ju ändå börja. Och den enklaste vägen att gå är att låta föräldrarna uppfostra sina barn. Man bildar sina barn, de ser och lär från oss, vi alla behöver vara goda förebilder.Vill vi inte att våra barn ska mobbas kan vi inte göra det heller, vi behöver då prata med dem om hur man beter sig - vad som är okej att göra och vad som inte är okej att göra. Jag kan helt ärligt inte minnas (det är ju ändå tio år sen) men att vi struntade i att hälsa på de vi kände i skolan och istället "bitchblickade" för att vi tyckte dem hade gjort fel. Jag fattar inte, mina föräldrar sa alltid till mig att vara snäll, göra si eller så och framförallt så lärde dem mig att hälsa på de jag sprang på som jag kände! Gjorde jag inte som de sa fick jag en tillsägelse/utskällning och sedan fattade jag att det inte var okej att göra på det viset. Idag är det ett jäkla trams! Internet fanns redan på min tid, inte alls i lika stor utsträckning, men det hände saker även där då och jag var verkligen inte guds bästa barn - inte det jag försöker säga heller. Men jag lärde mig av mina misstag för mina föräldrar blev förbannade om jag inte kunde bete mig. Idag dock så föds barnen med en padda i näven, typ, de har youtube, egen mobil, syns på instagram och facebook innan de ens lärt sig att gå. Vad som är rätt och fel överlåter jag till varje förälder. Det kommer att komma en dag när ens barn kommer och säger "Jag blir mobbad om jag inte har märkeskläder, de nyaste skorna, den nyaste iPhonen osv..." HELT JÄKLA BRUTALT GALET om du frågar mig! Ur den synpunkten tycker jag att det ska införas skoluniform. Då ser alla likadana ut och ungarna slipper bli förbannade för att någon råkat köpa likadana skor eller kläder... Herregud!! På min tid blev man smickrad om någon kom i samma jacka som mig. Inte direkt så att jag sa till hela mitt kompisgäng att hata henne då. Uppenbarligen tyckte hon ju att den var snygg och jag blev smickrad av sånt. Fattar inte hur dagens ungdomar tänker i denna fråga. Att bli arg för att någon köper något likadant är bara galet.Det finns mycket jag vill lära mina barn, som att man är trevlig och blir smickrad av saker, man är inte dryg och hatar sina medmänniskor för att dem gör som en själv. Då ska dom få sig rejäla tillsägelser! De ska också lära sig att bete sig på nätet. Att vara elak där är inte okej, och är de det så får de sig en läxa de sent ska glömma kan jag lova. De ska få lära sig rent hyfs och jag ska se till att de hälsar på deras medmänniskor, åtminstone ler emot dem, att de kan be snällt, be om förlåtelse och säga varsågod och tack. Fem otroligt enkla saker som kan göra människors dagar!!Något de verkligen ska få lära sig är RESPEKT. Den är ju som tappad idag mot vuxna människor och det är ju bara vårt eget fel. Men mina ungar ska få lära sig att man har respekt mot äldre och lärare. Man lyssnar när de säger att något är galet och har gått fel till. Då kan man be om ursäkt också och man respekterar andras beslut. Man respekterar sina vänner, på det sättet dem är och kräver inte att de ändrar på sig bara för att jag vill att de ska vara på ett visst sätt i situationer som kan gynna mig. Vill mina vänner stå utanför mitt trubbel så respekterar jag det. Ni vet. Simpelt. Här finns det ytterligare en lärdom jag gjort genom åren och det är att vi vuxna måste acceptera och respektera varandra också! Det går aldrig att lära barnen att göra det annars. Jag som förälder måste respektera att en annan vuxen kan säga till mitt barn när något gått snett. Om inte jag respekterar det, varför ska då mitt barn göra det. Så tänker de, jag lovar er! Så här behöver det också bli skärpning bland alla föräldrar. Och jag är så förbannad på föräldrar som inte respekterar att andra vuxna säger till deras barn utan alltid ska vara överbeskyddande, det är klart att man skyddar sitt barn som förälder (något vore konstigt annars) men man kan INTE göra det till varje pris. Ibland gör ens barn fel och snedsteg på vägen, det är normalt, men då måste man som förälder acceptera att det hänt och sedan prata om vad som blev fel med dem....Jag tror så mycket att denna internet-värld är en stor anledning till att vi stöter på alla såna här problem nu för tiden. Kanske också ett generationsskifte i föräldraskapet, men jag vill ändå tro att de som är föräldrar blivit uppfostrade på ett sätt och sedan kan föra det vidare på sina barn. Och det har ju ändå inte blivit så galet ändå tänker jag. Men jag skulle bli förbannad på mina vänner om de inte klarar av att säga nej till sina barn. De kommer inte direkt göra barnen en tjänst genom att alltid säga ja. Tyvärr. Även om de vill tro det. Ytterligare en asviktig sak är att har man sagt nej från början måste man hålla på det. Att ändra sig till ett ja efter ett nej är det sämsta man kan göra som förälder för då spelar barnen på det hela tiden. Jag vet det är jättelätt att sitta här och skriva... men jag kommer ge mina egna kids såååå mycket kärlek, men vill vara hård och konsekvent som förälder för deras bästa. Jag överlåter det där superduper snälla beteendet till barnens mormor, morfar, moster, morbror, farmor, farfar, faster, farbror osv. för de kan jättegärna få skämma bort mina barn lite extra, men hos mig blir de bara bortskämda med kärlek. Och en och annan leksak eller klädesplagg ibland. Åh herregud vilket långt inlägg, haha sorry alltså men jag kände att jag verkligen behövde skriva om detta, för jag får verkligen DAMP varenda gång jag stöter på bortskämda, oförskämda barnungar som inte kan hälsa, tacka, förlåta eller respektera andra människor. Kort sagt.PUSS och PEACE OUT!