SYDAFRIKA DEL 1 - BARN
Jag tänkte dela med mig av min och min klass Sydafrikaresa som vi gjorde i februari. Jag har planerat att skriva om delarna för sig, då jag har tagit väldigt många bilder. Den första delen innefattar våra besök på barnhem och dagis. Det fanns barn från några månaders ålder upp till omkring tio år på dagisen. Här är Daniella tillsammans med en tremånadersbebis. På barnhemmet däremot kunde barnen vara lika gamla som oss. Jag tillsammans med en liten flicka jag hade i famnen under hela besöket på ett av dagisen. Alla barnen ville kramas och bli burna hela tiden, vi tyckte såklart att det var roligt och mysigt! Barnen tyckte vår "teknologi" var himla spännande. De ville testa både kameror och mobiler. Här är Alice med en nyfiken liten tjej. Denna är en av mina favoritbilder från hela resan. Alla barnen vart så himla fotogeniska och ville gärna vara med på bild. Josephine och en kramig liten kille. Här vart vi på ett dagis och just då befann det sig ungefär 80 barn där, och lokalerna vart varken stora eller luftkonditionerade. Vi stötte på så himla många fina barn under vår resa, de flesta under våra besök på barnhem och dagis. De vart så kärleksfulla och lyckliga trots att vissa av dem levde i fullständig misär och det fick mig att känna något slags hopp mitt i all jobbig sorg. Det som var värst var självfallet att lämna barnen. Vi fick åka hem och återvända till våra liv och de fick stanna kvar där, det tog emot. Vi besökte sammanlagt två dagis och ett barnhem. Barnhemmet "Kingdom Life" har vår skola samarbetat med under många år och egentligen byggt upp från grunden med hjälp av insamlingar av oss elever. Vår insamling gick dock till att bygga ordentliga toaletter på ett dagis där det tidigare bara fanns hinkar och hål i marken att använda som toaletter. Dessa delarna av resan var för mig, och garanterat många av mina kompisar, de jobbigaste och mest känslomässiga. Under samma dag fick vi besöka två dagis och ett ålderdomshem och jag kan tala om att många tårar föll under den dagen. Just denna dagen har satt spår i mig som jag tror aldrig försvinner. Jag hoppas inte det i alla fall. Varenda människa skulle behöva en resa till ett kontrastland, för det förändrar verkligen synen på det egna livet.