STOPPKLOSSAR I VARDAGEN.

Just nu går det lite segt i livet på grund av flera omständigheter. För det första så har det läckt avloppsvatten ut i dricksvattnet, så hela Örebro rekommenderas koka vattnet innan det används till mat och dryck. Detta måste vi göra till åtminstone torsdag (och de nyheterna hinner säkert ändras...). Så vi tar fram den största kastrullen vi har och gör storkok på vatten, som vi sedan häller i flaskor. Det har bara gått två dagar och vi har redan tröttnat. Men att köpa flaskvatten är ganska meningslöst, i alla fall tills de har fyllt på lagren igen. Bara minuter efter att larmet gått så länsades hyllorna på flaskvatten i affärerna, till och med Ramlösa och Loka, och till och med de äckliga smakerna som "Loka Pepparkaka". Folk uppträdde som om Armageddon hängde över oss, och det blev nästan slagsmål över de sista flaskorna. Asså, människor, ta det lite lugnt. Man kan faktiskt koka vattnet. Det tar lite längre tid, men vi kommer inte att dö. Man får tänka positivt. Bajsvatten som man kan koka är i alla fall bättre än att inte ha något vatten alls.    För det andra så börjar jag få smått tuppjuck över detta konstiga väder. Jag vaknade i morse till en strålande sol, och väntade mig samma fina bara mark som jag somnat till kvällen innan, men möttes av ett vitt lager. Detta låg dock inte kvar mer än några timmar, för det var i alla fall plusgrader under dagen. Vilket leder till den omöjliga kampen om vad man ska ha på sig när man går ut. Att man ska ha kläder är ju ganska uppenbart, men vilken jacka ska jag ta? Vilka skor ska jag ta? Vilka vantar ska jag ta? Det är totalt hopplöst att klä sig, och hur man än gör så kommer man i slutet antingen att frysa eller svettas. Det är bara att acceptera.   Och ovanpå detta konstiga väder så har det blåst som bara satan idag. Jag gick till skolan, och det var nästan att jag slungades in i en lyktstolpe när vinden tog till. Motvind hade jag hela vägen, såklart. Och det var nästan så att jag testade att bara falla handlöst framåt för att se om vinden var stark nog att ta emot mig. Den hade nog banne mig varit det. Men jag gjorde inte det. Att komma fram med krossat ansikte om jag hade fel var ingenting som jag tänkte riskera. På vägen hem hade jag dock medvind! (Vilket var ett underbart tillfälle i mitt liv, för jag kan inte komma ihåg senaste gången jag någonsin hade medvind! Det brukar alltid vara att jag hoppas på medvind hem: Jag hade ju motvind när jag gick dit, så nog måste jag ha medvind när jag går hem igen? Nej, det är ju klart att vinden har vänt tills dess.) Men medvind är inte alltid guld och gröna skogar, i alla fall inte om man har långt hår. Så liknande med problemet om att klä sig så kommer detta alltid att sluta i någon slags besvikelse. Ha motvind och kämpa för att komma framåt, eller ha medvind och ha svårt att se någonting. Fan vilken beslutsångest...   Och det är under sådant här väder som jag blir så förbannad på min omgivning. Folk går omkring och tror att det är vår, men jag vill gå fram, ta tag i dem och skrika så att spottet flyger: DET ÄR INTE VÅR ÄNNU! DET LIGGER SNÖ PÅ MARKEN OCH ÄR FEM GRADER UTE! DU KAN INTE GÅ OMKRING I LÅGSKOR OCH MIDJEJACKA DITT DUMHUVUD! KLÄ PÅ DIG FÖR I HELVETE! Ungefär. Jag tänker i alla fall ha min vinterjacka och mina kängor på mig. Och om det blir kallt och snöar första juni så kommer jag fortfarande att ha det. Jag lyssnade på radio i morse och de beskrev detta syndrom som "vårhybris", vilket betyder att vi mycket väl vet att det fortfarande är vinter ute, men vi trotsar detta, och fryser som grisar och blir sjuka som bestraffning. Ska det vara så svårt att vänta några månader till?   Och ovanpå allt detta roliga så har både Sandra och jag märkt att det luktar lite konstigt i badrummet. Eller lite äckligt mer bestämt. Vi har väl trott att det ska gå över, och inte riktigt haft tid att utforska situationen närmare. Men stanken har blivit starkare och starkare, och påminde nu om en blandning mellan gammal fiskrens och spya. Vi började undra om det var avloppet som löpte amok, men efter att näsan hade vandrat över soptunnan så blev bevisen tydliga. Jag har ingen aning om vad som kan ha slängts i soptunnan som kom att lukta så äckligt, och vi ville ju inte precis rota runt och ta reda på det. Vi bytte påse helt enkelt, och nu är lukten borta. Men då har vi ändå gått omkring i ett badrum som luktar vidrigt i flera dagar. Mysigt.   Nu kan det väl ändå bara bli bättre?   //