UTFLYKT TILL FEMÖRE

Igår var familjen på utflykt till Femöre. Och morfar fick följa med också. Det är alltid lika trevligt att vandra fram genom de små skogsstigarna och plötsligt se det blå havet skymta som en glimmande liten safir mellan träden. Vår vanliga grillplats vid Femöre naturreservat var ledig och vi grillade korv och fikade. Tänk att vardagsmat så som korv kan smaka så exceptionellt ute i naturen. Gourmet-korv, lyxrestaurang, fyra Michelinstjärnor liksom. Sedan spenderade vi lite tid i solen och när det var dags att åka vidare skulle vi först släcka grillen med vatten som vi hämtade i våra muggar. Jag trodde att jag var ganska fullärd med att veta var det är halt på klippor och inte, men det visade sig att jag har lite kvar att lära. Det blev inget benbrott eller jätteplask, men jag råkade doppa min vänstra sko i en tillräckligt djup berggrop full med vatten. Vattnet var i alla fall varmt och skönt. Suck. Jag fick ta av mig skon och vädra den och strumpan i vårsolen medan jag fotade lite fler fina skärgårdsbilder. Funkade utmärkt. (Två bilder är lite suddiga men det är för att de är tagna med mobilkamera) Sedan åkte vi vidare till Södra Femöre för att titta på fortet och gå ut till Femöre Huvud. Och det var så vackert! Havet har aldrig varit så glittrande och vindarna var ljumna och färgerna var starka och vågorna var lugna. Det var en sann, naturlig, meditativ upplevelse. En sådan där upplevelse som nästan inte går att beskriva. Man kan försöka, men ingenting kommer att komma i närheten av att faktiskt ha fått vara där och uppleva det. Vi satte oss på en bänk och träffade en trevlig man som vi pratade med, och bara levde i nuet en stund. Vi hade ingenting att göra, ingenstans att vara och ingen tid att passa. Och ändå upplevde vi så mycket. Det är den sanna skillnaden mellan att göra ingenting, och att vara stilla. Allting var bara perfekt och vi gick därifrån i perfekt balans och harmoni. Oj vad sliskigt det där lät, men ändå är det så sant. Känslan av att se det perfekt glittrande havet vid den tidpunkten, hur det doftade, hur det lät och hur det kändes, kommer jag att bära med mig länge. 