I HUVUDET PÅ STÄDERSKAN - DE TRE KLYSCHORNA.

Nu när jag har arbetat som städerska ett tag ser jag ett tydligt mönster. Det är inte vanligt att man fördjupar sig i längre diskussioner med människor som går förbi, men det är väldigt mycket vanligare med korta små fraser (annat än ”hej” eller en kort nickning eller ett vänligt leende). Vanligast är tre (såklart: alla goda ting är tre…) hastiga fraser som allt mer börjar kännas som onödiga kommentarer, eller rentav värdelösa påståenden. Det är inte ovanligt att dessa yttringar får mitt humör att kastas lite åt sidan och det beror inte på att jag tycker att personen ifråga är otrevlig eller jobbig, inte alls. Det är bara det att om du har hört samma uttryck en biljon gånger så börjar det förr eller senare att tära på tålamodet. Men service-arbetare som jag är så måste jag alltid hålla masken och vara trevlig och svara med en vänlig mot-kommentar. Trots att jag i många fall egentligen vill säga någonting helt annat. Vad jag tänker och vad jag säger är två helt olika saker. Klyscha nummer 1: ”Jaha, här går du och städar.” Vad jag tänker:  Ja men det är väl helt jävla självklart att jag gör det! Jag jobbar ju som städerska och håller i en mopp så vad skulle jag annars göra? Steka pannkakor? Väva mattor? Pilla naveln?! Jag tvivlar på att alla skogshuggare i världen får kommenterat att ”Jaha, här går du och hugger ner träd” eller att varje brevbärare hälsas med frasen ”Jaha, här går du och delar ut post”. Vilken fruktansvärt onödig kommentar! Snälla låt mig bara jobba. Vad jag säger:  ”(stort leende) Jaa, det gör jag.” Klyscha nummer 2: ”Oj nu kommer jag här och smutsar ner.” Vad jag tänker:  Varför måste du säga så? Är det inte självklart att du och alla andra förr eller senare måste gå där jag har städat? Att det rena golvet förr eller senare är dömt att bli smutsigt igen? Om du känner ett sådant samvetskval kan du ju börja lägga ut små underlägg framför dig och sedan leka fångarna på fortet! Eller köpa ett storpack med skoskydd och aldrig ta av dem? Eller varför gör vi inte så att varenda människa förutom jag går ut och när jag sedan har städat så får ingen komma in igen, någonsin. Då behöver det inte bli smutsigt. Snälla bara gå på det rena golvet så tänker vi inte mer på det. Vad jag säger:  ”(fnitter) Det gör ingenting.” Klyscha nummer 3: ”Oj, står jag i vägen?” Vad jag tänker:  Men det är väl klart att du står i vägen! Du står ju där jag ska städa! Alltså, precis där jag ska städa! Om du ser att jag kommer närmare med moppen och signalerar att jag snart kommer till den fläck där du står så kanske du kan flytta på dig i förhand så jag slipper höra denna onödiga fråga som lika gärna skulle kunna räknas som ett konstaterande: ”Oj, jag står i vägen!”. Det finns så många andra ställen som du kan stå på. Snälla bara flytta på dig. Vad jag säger:  ”(stort leende) Nej då det gör du inte” Som sagt. Vad jag tänker och vad jag säger är inte riktigt samma sak. Jag vet ju att alla som kastar ur sig dessa bara försöker vara trevliga, men himmel och pannkaka vad irriterande det blir till slut. Då föredrar jag snabb ögonkontakt i kombination med ett enkelt men trevligt ”God morgon”. Mycket mer behövs inte. Men hur som helst. Glad måndag allesammans!