EN LITEN BOKRECENSION: MÖRK JORD
Författare: Belinda BauerAntal sidor: 272Första meningen: ”Hela Exmoorheden dröp av fukt; den var full av smutsiga ormbunkar, färglöst, grovt gräs, taggig ärttörne och fjolårets ljung; den var så svart att det såg ut som om en eldstorm hade svept fram över landskapet och slitit med sig träden, så att marken lämnats kall och naken för att oskyddad möta vintern.”Billy Peters försvann för 18 år sedan och hela byn är övertygad om att han blev mördad. Seriemördaren Arnold Avery har ju faktiskt erkänt att han mördade sex andra barn och grävde ner dem på heden. Men Billys mor vägrar tro att han är död och medan hon väntar vid fönstret faller hennes familj sönder omkring henne. Tolvårige Steven har bestämt sig för att befria familjen från morbror Billys spöke och gräver på heden varje dag efter skolan. När detta inte leder till någonting tar han nästa steg - Steven börjar skriva brev till Arnold Avery i fängelset. Detta leder till en livsfarlig katt-och-råtta-lek som får värre konsekvenser än vad Steven kunnat föreställa sig. Den här boken var spännande. Ingen tvekan om saken. Första meningen sätter hela stämningen, av mörker och mystik och miljöbeskrivningarna är bland det bästa jag läst. Det är också ett typexempel på ”bara ett kapitel till”. Spänningen byggs upp på ett sådant intensivt sätt att det blir i princip omöjligt att lägga boken ifrån sig. Själva historien är också väldigt medtagande och det handlar inte bara om Stevens kontakt med Avery, utan också om hans familj som sakta går i allt mindre bitar. Men boken tappar några poäng. Stundtals blir allting väldigt osannolikt. Det mänskliga psyket kan ta konstiga svängar och beslut, men detta är i hästväg. Steven framstår som väldigt vuxen i både sitt sätt att vara, tänka och agera, men helt plötsligt verkar han vara det mest omogna barn som finns. Det känns inte naturligt alla gånger. Sedan är slutet bland det rörigaste jag läst. Inte ens efter att ha läst det två gånger fick jag riktigt grepp om vad som hände. Och det känns som om det behövs, då det enda jag förstod var att slutet var väldigt våldsamt. Så som ren spänningsroman funkar den, men man får inte börja analysera för mycket, för då är det mycket som kan verka konstigt. Men helt klart läsvärd.7 av 10 noter