EN LITEN BOKRECENSION: INGENTING OCH ALLTING

Författare: Nicola YoonAntal sidor: 296Första meningarna: ”Jag har läst många fler böcker än du. Det spelar ingen roll hur många du har läst. Jag har läst fler. Tro mig. Jag har haft tid.”HANDLING: Maddy lider av en extremt ovanlig sjukdom som i princip innebär att hon är allergisk mot världen. På sjutton år har hon aldrig varit utanför huset. Hon fördriver sina dagar med att plugga på distans, umgås med sin mamma och sköterskan Carla och läser mängder av böcker. Så en dag flyttar den jämnårige Olly in i huset bredvid – svartklädd, graciös som en katt och med ögon blåa som Atlanten. Fascinerade betraktar de varandra från varsitt fönster. Men när de börjar chatta och lär känna varandra på riktigt inser Maddy att hon måste få träffa honom, vilka riskerna än är. För vad är egentligen livet värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt?OMDÖME: Det här var en bra bok. Handlingen är väldigt annorlunda och känns i bokhavet väldigt innovativ. Den liknar inte någonting jag läst tidigare. Skrivsättet är dock bekant då det är den ganska vanliga dagboks-formen som också skapar en väldigt lättläst känsla. Detta blandas med en handling som kretsar kring kärlek. En tonårings förbjudna men samtidigt spännande kärlek. En moders omfamnande men ibland överbeskyddande kärlek. Det är väldigt lätt att relatera till, trots att Maddys situation är minst sagt extrem. Tänk om du var kär i någon som du helt enkelt inte kunde nå?Det enda negativa är att det ibland blir lite för mycket tonårskärlek, nästan lite ”tonårs-suckigt”. Man kan förvänta sig det i en roman som handlar om just en tonårsflicka som är hopplöst förälskad i en tonårspojke som hon inte får älska, men det kanske inte är riktigt my cup of tea när det gäller genrer helt enkelt. Slutet är i alla fall väldigt smart och en riktig twist som får hakan att ramla ner en liten bit och ögonen att öppnas lite extra. Ett riktigt ”Wow-moment” kan man säga. Så en väldigt bra bok, innovativ handling, lite för gullig ibland, men helt klart läsvärd.