EN LITEN BOKRECENSION: HAROLD FRY OCH HANS OSANNOLIKA PILGRIMSFÄRD

Författare: Rachel JoyceAntal sidor: 330Första meningarna: ”Brevet som skulle förändra allt anlände på en tisdag. Det var en vanlig förmiddag i mitten av april som doftade ren tvätt och klippt gräs. Harold Fry satt vid frukostordet, nyrakad och i ren skjorta och slips, med en skiva rostat bröd som han inte åt.”HANDLING:En morgon får Harold Fry ett brev ifrån en tidigare kollega, Queenie Hennessy, som berättar att hon är döende i cancer. Harold vill skriva något till Queenie, men vad ska han skriva? Hon har gjort något oerhört fint för honom en gång, men han kan inte minnas riktigt vad. Han skriver några korta rader och säger till sin hustru Maureen att han går med ett brev till närmsta postlåda. Men när Harold kommer till postlådan kan han inte lägga på brevet. Han går vidare till nästa postlåda och nästa efter den. Harold stöter ihop med en ung flicka som berättar om sin faster som drabbats av cancer. Inspirerad av samtalet får Harold idén att han skall promenera hela vägen upp till sjukhuset där Queenie ligger för döden.OMDÖME:Den här boken har en liten känsla av både Jonas Jonasson och Philipp Myer: det är komik blandat med psykologi. Att en gammal gubbe utan någon som helst kondition ger sig ut på en åttio mil lång promenad utan karta, pengar eller mobil med bara ett par tygskor på fötterna kan ju låta ganska roligt, men i slutändan handlar det om så mycket mer än så. Denna vandring blir en läkande resa, både för Harold, hans fru och alla människor han möter på vägen. Ibland försöker vi glömma allt hemskt som hänt i våra liv, men förr eller senare kommer det upp till ytan starkare än någonsin, och då kanske vi behöver göra någonting riktigt drastiskt för att bearbeta det. Som att ta en väldigt lång promenad till exempel. Allting är väldigt inspirerande och bakom den komiska fasaden vilar en väldigt fin historia om identitet, beslutsamhet och kärlek. Ibland blir det dock lite för mycket som händer. Jag kommer till partier i boken där jag känner att: detta hade väl författaren egentligen kunnat ta bort? Att få till en historia som denna handlar också mycket om trovärdighet, och jag tycker inte riktigt att Joyce får till det lika bra som Jonasson. Om Harold Fry får man nog mest läsa som en gullig saga. Men de ställen jag hakar upp mig på är väldigt få, och i slutändan trumfar det goda det onda, vilket ger denna bok ett genomgående högt betyg.