NYÅRSLÖFTEN

Det här med nyårslöften är väl diskuterat. Sedan diskuterat lite till. Och sedan omdiskuterat igen. Vissa är för, andra är emot, och jag är väl någonstans mitt emellan. Å ena sidan är det bra med ett beslutsfattande som kommer leda till ett bättre liv, men å andra sidan finns det alltid en risk att löftet visar sig vara mer till olycka än lycka när man inte lyckas nå det. Kanske ser vi på nyårslöftena ur fel synvinkel. Från fel håll, eller upp och ner. Kanske ligger problemet i själva formuleringen. Ett löfte är definitivt, allvarligt, hugget i sten. Jag skulle vilja döpa om "nyårslöftet" till ett "nyårsengagemang". Ett intresse, en överenskommelse med dig själv att satsa på någonting och se vad som händer. Oavsett utgång är det i slutändan viktigaste att du gjort ditt absolut allra bästa. Saker kan komma emellan, livet händer, shit happens, men händer det är det bara att börja om från början. Du har inte brutit något löfte och kan återigen väcka engagemanget för att göra den där lilla ändringen som kommer göra ditt liv lite bättre. En fin tanke tycker jag. Jag har i alla fall bestämt mig för ett engagemang detta år. Jag har bestämt mig för att tänka på min konsumtion. Jag är ingen stor bov i dramat, men även jag har haft svaga stunder, onödiga shopping-sug och lite för många impulsköp. Någonting som verkade bra i stunden hamnar på en väl vald plats för att efter ett tag bli betraktad och bara bemötas med: Herregud, varför köpte jag det där egentligen? Och jag är ändå inte i toppen av prylberget. Så vanligt det är i dag att inte bara köpa onödiga saker, utan också byta ut saker som fortfarande fungerar. Teknologin går fortare än vad intresset tillåter. TV-apparater byts ut till fördel för en uppdaterad modell. Bilar byts ut när det kommer en snyggare och häftigare modell på marknaden. Folk springer och köper elcyklar bara för att det finns och byter mobiltelefoner som andra byter underkläder! Detta beteende är jag inte medskyldig till. Ingenting byts ut så länge det fungerar och är helt, eller inte längre går att lagas med silvertejp. Onödiga inköp är min last, mitt avtryck på miljön. Men detta år, i ljus av den pågående miljödebatten som idag är större än någonsin, ska jag engagera mig. Jag ska tänka mig för några gånger extra. Jag ska fråga mig själv: Vill jag verkligen ha det här? Behöver jag verkligen köpa det här? Kommer jag verkligen använda det här? Jag ska göra allt jag kan för att minska mitt avtryck i konsumtionen. Bättre för miljön, och bättre för min plånbok (som för övrigt inte är så speciellt fet när man är arbetslös och går på bidrag...). Värt att notera är att detta inte gäller böcker. Och fika. För oavsett om jag ställer den avgörande frågan om jag verkligen vill ha detta eller behöver detta i kombination med en bok eller en fika kommer svaret alltid att bli: Ja det vill jag och det behöver jag! Vissa överenskommelser kommer naturligt med en speciell typ av force majeure kan man säga. Detta är mitt nyårsengagemang! 