BACK ON MY FEET.

Nu känner jag att jag börjar leva lite smått igen. Vaknade klockan 08.00 och kände mig relativt pigg. Jag fick i mig frukost och tog sedan en väl behövd dusch (tänk vad en dusch kan göra mycket! Om man har varit sjuk så är en dusch oftast allt som behövs för att man ska känna sig frisk igen.), bytte lakan i sängen, och solen skiner.   Magsjuka är inte bara jobbigt på grund av det uppenbara, utan även för att man spårar ur så förjävligt. Det känns som att man måste börja om från ruta ett (man måste ju lära sig att äta normalt igen!). Världen stannar upp och går i slow motion, och under tillfrisknandet så känns allting som så mycket svårare än det egentligen är. Att gå från sängen till toaletten är som att springa maratonloppet, och gå utanför dörren kan jämföras med att bestiga Mount Everest. Och efter en macka är du lika mätt som efter en allt-du-kan-äta-buffé. Man blir inte mycket större än när man var fem år, och livets största prestation var när du nådde upp till dörrhandtaget på egen hand.   Men nu känns det som om det går åt rätt håll igen i alla fall. Nu ska jag bara lära mig att äta lite ordentligt på satta tider igen, och förhoppningsvis kan jag träna på lördag igen. Fyra dagar utan träning och jag har redan utvecklat abstinens. Men det är väl ett gott tecken antar jag.     //