Skjortan.

vi går till nk och kollar rean, har redan sagt vad jag tycker är fint på killar och vill inte vara jobbig eller göra honom ledsen så jag är mestadels tyst när han kollar kläder.Han tar fram en skjorta som skulle kunna gå under kategorin ''tokig'' enligt somliga. Enligt mig är det en sådan skjorta min galna gympalärare med krut i hade på sig på skolavslutningen i 7an. Men jag låter honom prova den och kompenserar med några snygga jeans till provrummet.men mitt hjärta smälter ju ändå för han är ju han.''den här skulle jag kunna ha när jag har strandfest utomlands'' säger han och ser peppad ut. den där skjortan blir ju något utav det viktigaste på planeten när han tar på sig den och efter 5 minuter känner jag att den är han.''det blir ett för stort steg i min stilutveckling'' säger han och lägger undan den.jag får lite dåligt samvete för att jag sågade den innan jag ens visste hur den såg ut på, och byter helt bana genom att säga att den faktiskt var superfin. jag hyser sådan kärlek för honom där han står i omklädningsrummet och driver med mig om hur högt man egentligen ska ha byxorna enligt mig och hur mycket han får mig att skratta. men det blir ingen skjorta. men jag vill på något sätt ändå påminna honom om att jag inte ger ett skit i om han har på sig utan att han skulle kunna ha på sig en sopsäck och jag skulle ändå tycka han är lika bra.det handlar inte om det.inte alls. så 16.17 två dagar efter tar jag mig in genom regn och rusk, frågar runt efter storlekar och tvekar inte en enda gång på om det är värt att lägga 700 kronor på en skjorta som är helt knäpp till någon som kanske aldrig kommer använda den.  är jättenervös för att den är för stor, provar den till och med själv.den här ska han bara ha.så är det bara. och så får han den inslagen i presentpapper dagen efter. ''nu kan du ha den när du har strandfest utomlands'' skjortan var för stor men ögonblicket då han såg mönstret sticka fram genom presenpappret var priceless. vill alltid ge honom presenter. best money spent ever.