TODAYS

Shubulubuu. Är åter i Linköping efter en snabbvisit i hemstan, där jag dagen till ära gick klädd i svart. Passande nog......Det är ju en slags skräckblandad förtjusning att åka runt på gatorna man haft så mycket minnen på men som nu ekar tomma för en på alla sätt. Alla man känner har liksom en själv flyttat därifrån och det finns absolut ingenting för en att hämta där längre. Att en stad bara bara handlar om minnen. Rätt konstigt. Men Nyköping was good to me och mina tonår, jag sög ur precis allt som fanns där, gjorde allt, var överallt och blir nästan avundsjuk på mig själv när jag tänker tillbaka på min tid som tonåring. Nyköping ska ha tack.