Vem är jag?

Jag är alltså 18 år, 19 om ett par månader. Tog studenten för drygt en månad sen, som en av de allra sista eleverna på Plönningegymnasiet. Har spenderat de tre senaste åren av mitt liv med att studera Naturbruk - häst, bo på internat och allt som hör där till. Jag har många gånger funderat över om lämna Växjö för att flytta till lilla Harplinge och plugga häst var rätt beslut för mig, svaret blev det samma varje gång - JA. Oavsett alla motgångar, tårar, vänskapstvister och häst och kill-problem så var Plönninge definivt rätt val för mig. Jag slapp Växjö och fick lite utav en ny start. Sakta men säkert började jag växa till den person jag var innerst inne, utan att bli stoppad av den ram jag satt fast i medans jag bodde i Växjö. Efter ett och ett halvt år hade jag växt något enormt och var inte längre den där blyga lilla tjejen som inte vågade öppna munnen bland folk. Ordet blyg blev lite utbytt mot bitch, vilket jag inte har något emot om det är vad man vill kalla någon som vågar säga vad den tycker och inte är rädd för en diskussion.   När jag var liten satte jag upp ett mål, att när jag är gammal och har barnbarn så ska jag ha så många minnen och historier att berätta om att de aldrig tar slut. Efter tre år på Plönninge har jag kommit en god bit på vägen. Dock är ju en ganska stor del av historierna något olagliga och barnförbjudna, men när de där framtida barnbarnen blivit lite äldre så.   Tack vare Plönninge flyttade jag en vecka efter studenten i mitt allra första egna boende och började jobba heltid på gården jag sedan tidigare helgjobbat på. Gården jag bor och jobbar på är ett rehabiliterings center för skadade hästar eller hästar som bara behöver komma i bättre form. Vi har flera olika sorters maskiner som vi tränar hästarna på, allt i från en vanlig skrittmaskin till ett solarium med vibrerande golv. Jag trivs otroligt bra, barndomsdrömmen om att ha hästar precis utanför dörren har ju faktiskt gått i uppfyllelse, och jag fick getter på köpet.   Jag vet inte än hur den långsiktiga framtiden ser ut för min del, vet inte ens hur länge jag blir kvar här på gården. Men jag har det bra som det är just nu, så framtiden kan vänta lite till.   - E