Tankar

Jag är så glad att du aldrig följde med till min hemstad. Att du aldrig träffade mina viktigaste personer. Att du aldrig såg mina speciella platser. Att det tog slut när det gjorde, att du inte hann ta fler platser och smitta dem. Smitta dem med minnen utav dig.   Idag är jag så glad för att du aldrig träffade min mamma. För nu kommer ingenting om henne, kunna påminna mig om dig. Inte heller min bror, min pappa eller min momo kommer någonsin att kunna påminna mig om dig. Jag introducerade aldrig dig för min barndomsvän, så hon slapp dig.   Den allra heligaste fåtoljen längst in på biblioteket där jag älskar att sitta och upptäcka världar mellan två pärmar, den vet inte du ens att den existerar. Eller badplatsen där jag lärde mig dyka, den bryggan har du aldrig satt en fot på. Den lilla resturangen på andra våningen mitt emot torget, rundan jag alltid går på mina morgon promenader, lekplatsen med det höga tornet, cafeet med de bästa chokladbollarna, stallet där jag för första gången blev kär i hästar, alla dessa platser som du aldrig hann se. De är fortfarande rena, de blev aldrig förpestade av minnen utav dig.   Idag är jag så glad för detta. För att du inte hann ta magin från allt det där.   - E