Ödet

Jag tror nog lite på ödet, att saker händer för en mening och att man inte kan rå över allting här i världen. Jag har också funderat på flera gånger varför det alltid måste hända något dåligt eller jobbigt när livet är som bäst. Som när jag var på ridläger för några år sedan. Jag hade fått exakt den ponnyn jag ville ha, jag bodde i samma stuga som min bästa vän, vi var ett jätte härligt gäng och jag hade det sådär underbart bra. Men då, boom, smäller jag en geting i min egen handled, får någon sorts allergisk reaktion och hela handen svullnar upp. Jag hade feber-tendenser och handen svullnade till den grad då fingrarna var lila för att blodet inte nådde ut. Fick därför hoppa över ritten till stranden och åka till vårdcentralen.   Eller som i våras, när jag trodde jag hade allt. Jag hade pojkvän, studenten och sommaren närmade sig, min relation med mamma var bättre än på länge och jag hade äntligen lyckats hitta ett jobb. Baam, pojkvännen är otrogen. Samma sak när jag flyttade hit, första veckan i min egna stuga och på jobbet som jag tycker så mycket om. Tillbaka i älskade Halland och nära till mina vänner, ja men varför inte ta och hugga mig i fingret med en kniv så att jag behöver åka och sy. Idag slog det till igen. Sommarvädret är tillbaka, jag går på semester imorgon och livet leker. Hallå insektsbett som får hela mitt lår att svullna upp så mycket att jag knappt får på mig jeans.   Kanske är det livets sätt påminna oss om att vara nöjda med det vi har, att vi inte borde klaga, för vad som helst kan hända och ta ifrån oss allt vi har. Antingen det, eller bara karma för att jag är en sån bitch.   En av favorit karaktärerna från OITNB får stå för qoute:n.   - E