Back on track

Slut på det roliga och tillbaka på jobbet. Dock tycker jag ju jobbet också är kul, som tur väl är, men semester var ritkigt skönt. Hade det jätte härligt hemma och i Varberg i slutet av veckan. Lyckades få till något som liknar en bikini-linje, höll sams med min familj och hann träffa 4/6 kusiner. Om sanningen ska fram var det nog lite väl bra hemma, ville inte åka. Har bott hemifrån i tre år nu, och plötsligt känns det som om det är dags att flytta hem igen. Jag mår bra av att ha familjen nära, tycker det är jobbigt att missa födelsedagar och högtider. Förut tyckte jag det var för påfrestande att bara vara hemma en helg, ett helt lov var en mardröm. Jag och mamma var på gränsen till att börja slåss varje gång, men det har ändrats. Jag klarar av Micke bättre, mammas nya. Min bror och jag bråkar i princip ingenting. Och jag saknar min mamma. Som 15 åring kände jag mig helt redo att flytta hemifrån, nu är jag 19 och plötsligt helt redo att komma hem igen. Om jag ska klarar att lämna Halland måste mitt sociala liv se ut som det gör idag. Jag tror inte jag klarar att flytta om jag till exempel skulle ha pojkvän, eller känna som jag gjorde under gymnasietiden, att jag inte klarar mig utan mina vänner. Jag älskar mina vänner, men jag kan andas utan dem nu och om det är meningen så kommer vi hålla kontakten även om jag flyttar. Det finns något kallat internet.     Så på grund av alla dessa tankar och funderingar har jag gjort vad jag alltid gör för att hålla mig på jorden - en plan:   Jag ska stanna här och jobba, försöka spara så mycket pengar jag bara kan. Sen framåt hösten ska jag börja kolla på jobbmöjligheter i Växjö och om det verkar finnas tänker jag säga till chefen att jag säger upp mig och beger mig mot Växjö runt December, eller säga att jag ev. kan stanna tills de hittat en ersättsare om de vill. Sen flytta hem och bo hos mamma tills jag hittat jobb och eget boende i stan. Till våren ska jag söka in till flera utbildningar, har just nu en del som känns intressanta. Så ser planen ut för tillfället, men den lär säkert hinna ändras en miljon gånger. Mycket hinner hända på ett par månader.   Jag älskar att bo på landet, det gör jag. Men jag saknar att ha allting så lättåtkomligt. I Växjö kan jag cykla till andra sidan stan på en kvart och det är knappt tio minuters promenad till närmsta mataffär. Här har jag nästan 30 minuter i bil till en ordentlig affär. Och jag är trött på att ha två timmars bilresa hem till min familj. Inte ens ett halvår, de klarar jag lätt. Jag överlevde ju trots allt tre år på plönninge. Men tro inte att jag ska sitta här och räkna dagarna, jag ska ha så kul jag bara kan fram tills jag lämnar Halland.   - E